Thoralf Alfsson

Palestinasjalen har blivit vanligare i samhället. Jag möter varje dag någon eller flera som bär en palestinasjal eller en med ett liknande mönster och utseende när jag cyklar till och från jobbet i Kalmar.

Är det en modetrend eller är det ett utlopp för politisk extremism?

För mig är en palestinasjal eller liknande en politisk symbol som innebär stöd för Palestina och för de islamistiska terrorister som använder död och terror för att uppnå sina syften.

En person som går klädd i en palestinasjal stöder i princip muslimska självmordsbombare!

Inom vissa subkulturer har efterkonstruktioner skapats som gör gällande att färgerna har en betydelse. Exempel är att svart-vit skulle betyda anarkism eller Palestinas frihet, att röd-vit skulle stå för kommunism, grön-vit för veganism och lila-vit för feminism.

För mig är en grön-vita detsamma som att personen i fråga stöder Hamas.

Läs artikel i DN

Jag undrar om alla som bär palestinasjal är medvetna om att jag och säkert många fler med mig ser med väldigt negativa ögon på dessa ungdomar.

Palestinasjalen är trots allt en politisk symbol. Att använda en palestinasjal utan att ha en aning om dess betydelse är som att gå runt med ett hakkors eller en röd stjärna på väskan utan att veta vad det betyder.

För islamofoben finns det dock idag ett alternativ till den traditionella palestinasjalen. Den danske designern Henrik Vibskov har tagit fram ett tyg med gristrynen. Jag såg något program i vår fria television för en tid sedan där Henrik Vibskov medverkade där just detta mönster diskuterades.
Tobias har tipsat om en länk i kommentarena där ett exempel kan beskådas. Tobias skriver som avslutning i sin kommentar
"Så nu kan man vara politiskt inkorrekt och ändå se så där fräsigt revolutionär ut. Två flugor i en smäll. Riktigt lyckat faktiskt."


Det är klart att det behövs en dansk designer för att skapa detta mönster.

Vet inte om Pierre Edström (fp) missade 1 april för egen del men hans inlägg från idag gav mig i varje fall ett gott skratt. Han skriver i sitt inlägg.

"Att videon är inspelad på Röda Torget i Moskva ger mig dessutom ståpäls."

Att Pierre Edström "tänder" på kommunister är väl uppenbart efter att han för något år sedan gift sig med Birgitta Axelsson (vpk). Nu avslöjar han dessutom att han även får "ståpäls" av Röda torget.

Undrar vad hans partikamrater tänker ;-).

De bostäder som beboddes av tjänstemän vid företaget hade ingen högre standard. Jag fick aldrig tillfälle att komma inomhus men av vad jag kunde se var det mycket enkelt.

Det som var mest bedrövligt är att man slänger det mesta runt omkring sig, överallt var det skitigt.
 

Mellan bostadshusen såg det för bedrövligt ut.

Gästhuset som jag bodde i var den finaste byggnad som jag såg på hela tiden i Jaykaypur. Ändå kan jag nog likna den vid en byggnad från 40-talet i Sverige.

Trots att det är smutsigt och skitigt på de flesta platser klär många upp sig väldigt fint när det är fest eller högtid. Under min tid i Indien firades någon religiös högtid som jag tyvärr glömt bort namnet på. Mina morgonkompisar berättade alltid om det var något på gång som jag borde besöka på kvällen. Problemet var bara att när jag besökte något ställe enligt deras tips var dom och deras kompisar alltid där och jag fick ca 20-30 grabbar runt mig hela tiden som ville prata och fråga om allt mellan himmel och jord.




Dans i samband med en religös högtid.

Efter att mitt jobb avslutats i Jaykaypur reste jag tillbaka med samma förare och landrover till Vishakapatnam.
Där firades också samma högtid och stranden var fylld av människor på kvällarna. Längs med hela stranden trängdes människor och jag gissar att det måste ha varit 20 000 eller kanske så  mycket som 50 000 varje kväll. De kom med stora gudabilder på lastbilar som de efter vissa ritualer "offrade" i havet.


Gudabilder som strax bärs ner till stranden.

Jag hade två dagar ledigt innan jag skulle flyga hem igen. Jag var ganska sugen på att få bada i havet och fick tips på hotellets gym om att det fanns en fin strand ca 10 km norr om staden. Jag förhandlade med en tuk-tukförare om en tur till stranden som hette Rishikonda beach.

Jag slappar på en härlig strand.


Många indier besökte också denna strand.

Min tuk-tukförare tipsade mig också om en djurpark som fanns i närheten. Så efter ett par timmar på stranden blev det även ett besök på denna zoo. Den höll inte samma standard som djurparker i Sverige och säkerheten var mycket bristfällig. Det fanns lejon, krokodiler, björnar, flodhästar o.s.v.


Hur lätt hade inte den här flodhästen knuffat ner detta gunnebostängsel.


Bakom dessa stenmurar fanns diverse vilda djur.


Min inhyrda tuk-tuk för en dag.

På vägen hem gjorde jag ett kortare stopp i Bombay. Det blev bara en eftermiddag och en natt innan jag tog ett tidigt morgonflyg till Frankfurt.


Utsikt från mitt hotellrum med kåkstäder i förgrunden.


Hotellobbyn på InterContinental Grand i Bombay. Ganska häftigt!


Andra sidan av hotellobbyn.

SLUT.

Är det någon som kopplat ihop JK-paper med Jaykaypur?

Jag gick in på Google Earth och lyckades efter litet letande hitta Jaykaypur och pappersbruket.

Område inringat med rött är fabriksområde. Blått område där finns bostäder för högre tjänstemän, sjukstuga och skola. Gult område för gästhus med trädgård. Grönt område bostäder för lägre tjänstemän.

Frukosten på gästhuset bestod av the, toast och omelett, vilket snart blev ganska enformigt men det smakade ändå bra. Mina indiska vänner kryddade dock sin omelett med svartpeppar så den var mer svart än vit och gul och jag funderade på hur de klarade av att äta sin omelett. Efter frukost brukade jag ta en engelskspråkig tidning med mig ut i trädgården. Solen hade ännu inte hunnit så långt upp så det var ganska skönt att sitta i en trädgårdsstol på gräsmattan och läsa tidningen och se vad som hänt i Indien. En morgon dök några barn upp och började försiktigt prata med mig och undrade från vilket land jag kom och om jag hade några mynt de kunde få. De samlade på mynt från hela världen som tur var hade jag både svenska och danska mynt som de fick. Efter det väntade de varje morgon på mig i trädgården för att de skulle få en liten pratstund. Deras engelska var mycket bra så det var inget problem att förstå och de gav mig många tips och svar på mina frågor om hur det var att bo i Jaykaypur. Deras föräldrar var tjänstemän på pappersbruket och det var därför de kunde röra sig fritt på gästhusområdet.

Mina morgonkompisar.

Varje kväll vid ca 18:00 var det ett möte för att stämma av hur projektet avlöpte. Det första kvällsmötet blev en chockartad upplevelse. Det dröjde inte många minuter innan flera personer grälade något fruktansvärt på varandra. Jag väntade bara på att de skulle kasta sig över varandra och börja ett slagsmål men som tur var lugnade det ner sig. På det sättet fortsatte mötet från och till under ca 30-40 minuter, så småningom förstod jag att det inte var något ovanligt utan detta fick jag uppleva under många möten. Som tur var blev aldrig jag utsatt för någon utskällning. Vid dessa möten bjöds vi på några mindre degknyten med någon fyllning i form av kött/grönsaksblandning som var mycket kryddstark men fruktansvärt gott. Dessa små knyten kan jag fortfarande sakna idag.

Jag vet att jag har en del läsare på min blogg som jobbade i Silverdalen och de är nog väldigt nyfikna på att se hur maskinerna är installerade i Jaykaypur. Här följer några bilder inifrån bestyckningsavdelningen.

Kalander 6.

Smetkök med mixer och vågtankar.

Del av bestryckningmaskin 2.

Första pappret indraget i BM2 vilket förevigades med gruppfoto.

En lördagskväll blev vi inbjudna till gardenparty i gästhusets trädgård. Det dukades upp med stolar och ett litet handfat i trädgården där alla kunde tvätta sina händer före och efter maten. Det bjöds på whiskey och öl före maten och stämningen var hög. Jag upptäckte då fördelen med att äta sin mat med fingrarna. Vi västerlänningar blev tvungna att sätta oss vid ett bord för att kunna använda våra bestick men indierna lätt minglade omkring med sina tallrikar i ena handen och andra handen användes till att stoppa in diverse läckerheter i munnen, mycket praktiskt.

Uppdukat i trädgården.

Alla västerlänningar samlade tillsammans med underhållschef Mr Goel. Notera möbeln i bakgrunden på högerkanten av bilden, det är ett handfat med spegel och belysning.

Maten serveras.

Jag är personligen lite intresserad av växter och därför passade jag givetvis på att ta med lite frön hem och fotografera en del växter. Här kommer några smakprov på de fantastiska växterna som växte överallt.

När det var dags för att börja den första riktiga testkörningen med en riktig batch i smetköket blev jag lite överraskad. När jag kom till smetköket på morgonen hade man lagt ut några tomma säckar på golvet och det fanns rökelser tända. Jag frågade vad som var på gång och fick då förklarat för mig att det skulle vara en religiös ceremoni där maskinutrustningen skulle välsignas innan vi fick köra och att alla som jobbat med utrustningen skulle delta, inklusive mig själv. Ceremonin leddes av några präster som bad till guden Puji och hans gudabild som var uppställd vid smetmixern. Prästerna gick också runt och gav alla medverkande ett rött märka i pannan samtidigt som någon bön bads. Ceremonin avslutades med att alla skulle krossa en kokosnöt och stänka cocosmölken över utrustningen innan vi fick börja testköra.

Alla samlade till välsignelse i smetköket.

Jag krossar min kokosnöt, Mr Raju lyckades knäppa i absolut rätt ögonblick.


Efter välsignelsen.

Hur tror ni testkörningen gick?

Eftersom jag strävar efter att ha en så öppen blogg som möjligt drabbas jag till och från av internettroll. Under förra sommaren hade jag problem med en person som genom mängder av kommentarer retade upp både mig och mina läsare. Jag tolererade hans personangrepp en längre tid men när det började spåra ur med sexistiska påhopp blev jag dock tvungen att spärra hans IP-nummer. Personen ifråga gjorde dock vid ett tillfälle misstaget att skicka ett mail till mig från sin "rätta" mailadress, vilket innebar att jag fick namnet på personen ifråga. Efter detta lugnade han ner sig men jag har stor anledning att tro att han kommit tillbaka vid ett antal tillfällen under annan signatur och andra IP-nummer. Personen ifråga är kunnig och påläst det kan man utan tvekan konstatera men att det funnits något problem har också framstått med all tydlighet.

Eftersom jag bevakar domar vid Kalmar Tingsrätt reagerade jag när hans namn fanns i en dom för en tid sedan.

Han var åtalad för mordbrand efter att han anlagt en brand i sin egen lägenhet i Norrliden. I förhör med polisen har han uppgett att "hans enda avsikt med elden var att skada sig själv". Nu dömdes han inte för mordbrand utan endast för allmänfarlig vårdslöshet till dagsböter eftersom han själv larmade SOS när han tänt på i sin lägenhet.
Yttrandet från den psykiatriska kliniken är sekretessbelagt.

Han dömdes även 2005 för skadegörelse till dagsböter.

Frågan är om man skall vara orolig för sin egen säkerhet?

Första dagen på pappersbruket blev en dag med otroligt många nya synintryck. Jag guidades runt av Mr Raju i den nya delen av fabriken där maskinerna från Silverdalen finns och där man skall börja producera bestruket finpapper.

Infarten eller vakten till pappersbruket, notera vakterna med sina käppar.

På pappersbruket jobbar ca 4 500 personer, utav dessa är endast ca 1 500 fast anställda. De övriga ca 3 000 personer är dagavlönare som får anställning för en viss arbetsuppgift eller en kortare tidsperiod. Varje morgon var detta kalabalik vid vakten då det samlades kanske uppemot 1 000 personer som väntade på att dagens jobb skulle delas ut. Många av dessa sov längs murarna över natten på enkla liggunderlag för att vara först på plats på morgonen när arbetare valdes ut till dagens jobb. Jag misstänker att det var för att hålla denna folkmassa i ordning som vakterna hade dessa käppar.

Maskininstallationerna ser betydligt mycket bättre ut än vad jag hade förväntat mig, trots att de mesta av byggnationerna sker med mycket enkla medel och handkraft. Lastbilarna med gjutsand har t.ex. inte tipp på sina flak utan lastas av med spadar. Elinstallationerna ser också mycket bra ut och man har byggt rejäla ställverk och rum för datorutrustningen.

Det som jag däremot slås av är arbetsförhållanden och säkerhetsåtgärder vid arbetena. När man har sett hur det fungerade i Indien så blev jag ju inte förvånad när FANERDUN fick problem i Kalmar med säkerheten vid sitt bygge vid Snurrom. Skillnaden mellan en kinesisk byggarbetsplats eller en indisk är nog inte så stor i praktiken. Det hierarkiska klassamhället i Indien med kastlösa syns tydligt på pappersbruket.

Målning av den nya husfasaden.

Byggnadsställningar knyts ihop med snören.

Montage av en travers på ca 15 m höjd utan någon som helst säkerhetsutrustning.

Ovanstående var bara ett fåtal exempel på hur det kan se ut på en arbetsplats i Indien.

En av mina första uppgifter på pappersbruket var att titta över alla styrsystem som fanns i maskinerna från Silverdalen. Att kontrollera att programmen var ok och att göra vissa anpassningar till den nya fabriken. En sak var att översätta alla texter på bildskärmar för operatörerna till engelska. Det största delen av detta låg i det som jag kallar för smetköket där bestrykningssmeten som man belägger pappret med tillverkas. Denna behandling görs för att öka papprets tryckegenskaper.

Nya smetköksbyggnaden

Processen styrs av ett antal styrsystem från Siemens, Simatic S5-135U och med ett operatörssystem från Wonderware InTouch.

Datorrum med ett antal av de indiska ingenjörerna.

Kontrollrummet med anställd personal på JK-paper.

Ett problem med mitt rum i gästhuset var att airconditionaggregatet bara hade ett temp.-läge och då blev det för kallt i rummet, stängde jag av var det snart 30-35 grader varmt i rummet. Så det blev ganska dåligt med sömn till att börja med.

Mitt rum på gästhuset. En flaska kall Kingfisher stod alltid på bordet varje kväll..

Det fanns heller inget kylskåp på rummet så mina vattenflaskor fick jag placera framför airconditionenheten för att de skulle vara lite svala. Personalen lärde sig redan första dagen att jag gärna tog en öl när jag kom från fabriken på kvällen och innan middagen serverades vid ca 21-tiden. Varje kväll när jag kom från fariken stod en kall öl på bordet i rummet.

Maten i gästhuset var ganska ok men det var bara ris med olika typer av grytor och ganska kryddstarkt. Men de indiska ingenjörer som ocksä intog middagen i gästhusets matsal kryddade ändå friskt på sina tallrikar med svartpeppar. Känslan att sitta och äta med bestick vid samma bord när alla andra äter med fingrarna blir lite märklig.

Fortsättning kommer imorgon kväll.

Jag började min resa till Indien en fredag från Köpenhamn. Just då jobbade jag i ett projekt för en dansk leverantör och tillbringade större delen av 2004 i Köpenhamn. Jag jobbade tillsammans med ett gäng som programmerade Arla:s nya mjölkpulverfabrik i Vimmerby som startades upp under 2005. Vi var ett internationellt gäng om ca 25 personer från Sverige, Danmark, Tyskland, England, Venezuela och Indien.

Jag fick göra ett uppehåll i detta projekt för att kunna åka till Indien. Resan startade som sagt från Köpenhamn och gick via Frankfurt och sedan till Bombay, där jag fick tillbringa 5 timmar av natten på flygplatsen.
Där såg jag faktiskt den största råtta jag någonsin sett vid bagagebanden när den kryssade fram bland benen på de resande. På morgonen fortsatte jag med morgonflyget till Vishakapatnam (Vizag) vid Indiens östkust, dit jag kom på lördag förmiddag.
Staden skall vara en miljonstad enligt personalen på hotellet. Taxiresan till hotellet var bara den en enorm upplevelse och synintrycken och ljudnivån var alarmerande. Min första reflektion var, Herregud vad människor! Så mycket människor men ändå inte så mycket bilar, utan cyklar, kärror och inte minst heliga kor på vägen 

För några månader sedan lanserade den indiska biltillverkaren TATA en lågprisbil för 17 000 kronor som skall ha en bensinförbrukning på 0,4 liter/mil. Betänk att Indien har ca 1 miljard innevånare och om 10 procent vill ha en bil innebär det att 100 miljoner indier skaffar bil och då kan nog var en förstå vad som kommer att hända med miljön.
Eller vad som kommer hända med bensinpriset när efterfrågan på olja ökar.
Läs artikel från Dagens Industri.

Mitt hotell Taj Residency, var helt ok med aircondition, även om den var lite för högljudd.

Utsikt från mitt hotellfönster.                                                            

Försöker sova lite eftersom det inte blev någon sömn på flygplatsen i Bombay men jag är lite för uppskruvad så det går inte. Jag tar en promenad på beachen eller stranden istället, några solstolar finns inte så långt ögat kan nå..

Funderar lite på vad i sjutton jag gett mig in på genom att åka iväg till världens ände ensam.

Skickar sms till mina barn att allt är ok och att jag är framme.

Jag kan inte förstå varför det är så lite människor på stranden.

Det är soldis men väldigt varmt, enligt hotellpersonalen drygt 30 grader varmt.

Lite längre bort längs strandpromenaden får jag se hur många löser sina "toalettbesök".

Efter en avsyning av klipporna på stranden förstår jag att han inte är ensam om sina besök på platsen. Spolningen sker automatiskt vid varje högvatten. Från staden kommer med jämna mellanrum små bäckar ner till havet och efter en stund förstår jag att det är allt annat än dagvatten som rinner ut i havet.

Men barnen tycks inte bry sig om detta utan badar alldeles utanför en sådan lite bäck. Jag har nu bestämt mig för att jag inte tänker bada i havet även om det är mer än 30 grader varmt, det blir ett dopp i poolen istället.

Man kan utan större ansträngning förstå att Indien står inför enorma miljöproblem redan idag och hur skall det inte bli i framtiden när levnadsstandarden ökar hos befolkningen.

Framåt kvällen äter jag en mycket bra 3-rätters middag på hotellet, som jag sköljer ner med ett indiskt öl av märket Kingfisher som smakar riktigt bra.

Innan jag går och lägger mig går jag ner till stranden en stund för nu har det börjat bli ganska mycket folk på stranden.

Många kvinnor badar med kläderna på.

Jag somnar in redan vid 19:30 men så har jag också varit vaken i ca 40 timmar utan sömn.

Vaknar på söndagen relativt utvilad och äter sedan en spännande indisk frukostbuffé. Tar sedan en liten promenad innan jag lägger mig vid poolen ett par timmar. Klockan 14:00 skall jag hämtas av en chaufför från JK-Paper. Pappersbruket ligger ca 200 km från Vishakapatnam, chauffören berättar på knagglig engelska att det kommer ta ca 5 timmar att köra och då förstår jag att väggen troligtvis är allt annat än bra.

De första ca 30 km består dock av något som kan liknas vid motorväg om man bortser ifrån kor på väggen och bilister som kör på fel sida bitvis p.g.a. att det saknas avfarter på vissa ställen. Min chaufför tar det relativt lugnt med landrovern så jag behöver inte vara livrädd men jag skulle dock haft användning för hörselskydd då min chaufför tutar minst 2-3 ggr i minuten och det gäller alla andra bilister också, vilket herrans tutande. Sedan vi svängt av från motorvägen och börjat köra inåt landet blir det lite lugnare i trafiken.


Bilden tagen från baksätet i landrovern någonstans på väggen till Jaykaypur.

Någonstans på vägen mellan Vishakapatnam och Jaykaypur.

Landskapet är vackert och grönt och frodigt med höga gröna kullar/berg. Vattendrag kommer med jämna mellanrum och risfälten avlöser varandra.

Vi passerade många järnvägsövergångar och här är en av dem. Bommarna styrdes inte automatiskt utan vid varje övergång bodde det någon som sköte dessa dygnet runt. På denna bild finns ett hus i bakgrunden där bommarna sköttes från.

Vägen blev allt sämre ju längre vi kom från kusten och Vishakapatnam. När vi passerade gränsen till delstaten Orissa och kom in i distriktet Rayagada blev vägen ännu sämre. Nu var det stora hålor i väggen som vi fick kryssa förbi och det var ganska långt mellan varje mötande fordon. Nu var hastigheten nere i ca 30-40 km/h.

Delstaten Orissa kallas för Indiens bakgård p.g.a. att den är mycket fattig och lågt industrialiserad. Den har ca 35 miljoner innevånare, när vi körde igenom staden Rayagada så var det ett folkvimmel utan dess like och som var betydligt mycket värre än Hultsfred marknad vid fint väder.

Det absolut märkligaste under resan var att man längs nästan hela vägen var ifärd med att handgräva i dike där några färgade kablar las ner. Trots att jag kunde se en del traktorgrävare stående längs vägen såg det ändå ut som att allt grävdes för hand av både kvinnor och män. När jag senare frågade om vad som las ner i marken fick jag svaret BREDBANDSKABLAR. Det fanns knappt elektricitet men ändå läggs ett bredbandsnät, det känns lite märkligt men jag kan förstå vad det går ut på. Att man handgräver dessa kabeldiken och inte använde maskiner berodde på att man helt enkelt ville ge så många människor som möjligt en arbetsinkomst. Ett socialbidrag mot en arbetsinsats.

Vid ca 19:30 på söndagskvällen kom vi  fram till Jaykaypur, då hade redan mörkret lagt sig och det var svårt att bedöma omgivningarna då belysningsstolpar inte var speciellt vanligt förekommande. Jag inkvarterades i pappersbrukets gästhus som inte hade någon högre standard men en TV fanns på rummet med några engelsk språkiga kanaler.

Klockan 21:00 serverades middag och då träffade jag en amerikan vid namn Geoffrey Williams från Jacksonville i Florida som också både i gästhuset. Skönt att ha någon att prata med en stund på kvällen som kunde berätta lite om pappersbruket.

Fortsättning följer i morgon med lite om pappersbruket.

Allt fler asylsökande i Norge förstör sina fingertoppar för att inte kunna identifieras och för att inte kunna skickas tillbaka. Under förra helgen kom inte mindre än sju personer till Norge som sökte asyl med fingertoppar som inte var möjliga att ta fingeravtryck på.

Under hela 2007 kom till Norge totalt 23 personer som inte kunde tas fingeravtryck på.

NRK rapporterar om detta!

I Sverige noteras ingen ökning enligt ansvariga.

MEN HALLÅ!!

Enligt en artikel i Barometern idag är sju procent av fingeravtrycken som tas i Sverige oanvändbara. Det innebär att hela 2 100 personer inte lämnar några fingeravtryck när de söker asyl i Sverige och att vi inte har någon koll på vilka dessa personer är. Enligt ansvariga på migrationsverket är troligen 3 procent av dessa orsakade av att de asylsökande själva förstört sina fingertoppar. Det motsvarar alltså ca 1 000 personer som vi aldrig kan ha koll på.

Är detta kriminella personer som flyr till Sverige?

I Norge ger det rubrikar när 23 personer kommer utan att man kan dokumentera identitet men i Sverige reagerar ingen på att 1000-tals kommer till vårt land utan att vi vet vem det är eller kan dokumentera personerna ifråga.

JAG KRÄVER DNA-PROV AV ALLA ASYLSÖKANDE TILL SVERIGE.

Har man rent mjöl i påsen är detta inget problem för den asylsökande!

Läs om fingeravtryck.

Under påskhelgen kommer jag inte ta paus med mitt bloggande utan snarare tvärtom öka mitt skrivande. Men jag kommer att ge mig på något helt nytt!

Jag tror att många har fördomar om oss sverigedemokrater. Vi skall vara lågutbildade, okunniga och t.ex. ha dålig erfarenhet av andra kulturer men jag tror att i många fall är det precis tvärtom. Jag har själv besökt alla världsdelar utom Antarktis och Sydamerika och det har blivit totalt ca 30 länder under åren.

Jag har tidigare jobbat många år vid Silverdalens pappersbruk som drabbades av nedläggning 2002. Så småningom såldes många av maskinerna till Indien och 2004-2005 var det dags att starta upp maskinerna i Indien. Jag blev tillfrågad om jag ville åka till Jaykaypur för att hjälpa till med uppstarten, vilket jag givetvis tackade ja till.

Under påsken kommer jag skriva en liten reseberättelse med många foto om mina veckor i Indien och arbetet på JK-Paper. Jag skall lägga upp ett nytt avsnitt varje dag under påsken. Vädret skall ju inte bli något vidare i sydöstra Sverige under påsken så det blir nog gott om tid för att skriva detta.

Jag kommer givetvis komma med mina vanliga inlägg också!!

Nedan finns en karta över Indien så ni vet var jag skriver om för platser.

Vi har den senaste veckan kunnat läsa om den goda utvecklingen i Kalmar i och med det senaste tillskottet City Gross. Tidningarna rapporterar om att arbetslösheten fortsätter sjunka. 

Svenskt näringsliv rapporterar att företagsklimatet är på topp i Kalmar.

"- Jag går som i ett lyckorus, säger näringslivschefen Thomas Davidsson.
Det var Christina Fosnes, regionchef på Svenskt näringsliv som presenterade undersökningen."

Läs gärna hela artikeln i Barometern.

Thomas Davidsson var tydligen så glad att han firade på Lilla puben under fredagskvällen och då blev det nog ett annat rus.

Kommunalrådet Johan Persson som just nu är pappaledig är inte sen att haka på i de positiva tongångarna och passar på att ge media en känga på sin blogg.

"Det finns egentligen bara ett område där vi har riktigt stora problem, enligt näringslivet i Kalmar, och det är medias attityd till företagande."

Det är klart Johan Persson inte gillar den negativa rapporteringen runt Fanerdun som rått under en längre tid och granskningen av kommunen. Vi har ju även Salvestaden och Kalmarhem i färskt minne men det har nog Johan Persson redan förträngt.
Johan Persson har ju ännu inte skrivit ett enda ord på sin blogg om Fanerduns "miljardetablering" i Kalmar, vilket jag finner mycket märkligt. Frågetecknen hopar sig kring Fanerdun och den fortsatta byggnationen vid Snurrom, om den överhuvudtaget kommer att återupptas. Så Johan Persson kan nog räkna med en kritisk granskning från media i fortsättningen också. Detta gäller nog i hög grad även det nya "luftslottet" WTC som riskerar att bli ett nytt tvivelaktigt projekt där Kalmar kommun är inblandat.

Den bästa mätaren på företagsklimatet är nog ändå arbetslöshetssiffrornas utveckling.
I media kan vi läsa att arbetslösheten fortsätter sjunka men är det verkligen sant. Ja, det är sant om man jämför med samma månad ett år tidigare men om man tittar på siffrorna på ett annat sätt kan bilden bli lite annorlunda.

Jag menar att verkligheten inte är så ljus och med tanke på den skakiga utvecklingen av världsekonomin bör man nog vara väldigt försiktig med att spendera extra pengar på projekt som inte har med kommunens kärnverksamhet att göra.

Jag har här två diagram för antalet öppet arbetslösa + i åtgärder (program) som visar på en annan utveckling. 

Trenden är faktiskt den att arbetslösheten är på väg upp igen och att toppen i sysselsättning nåddes under sommaren 2007.


Källa AMS. Period juni 07 - februari 08

Det ser inte heller bra ut för ungdomar mellan 18-24 år.


Källa AMS.

Har media rätt att arbetslösheten minskar? Vad anser du?

Vi får se hur många veckor det dröjer innan vi får läsa att arbetslösheten stiger i Kalmar.

Den som tror att ABF är en rörelse som enbart styrs av socialdemokraterna och LO misstar sig radikalt. På ABF:s hemsida finns ett stort antal organisationer som ingår som medlemmar, nämnas kan Sveriges kommunistiska parti. Sedan har ABF samarbetsavtal med ett stort antal organisationer.

Att ABF har samarbete med EXPO framgår dock inte av ovanstående förteckning. På följande länk kan du läsa om detta samarbete. I kapitel nr. 5 i detta kursmaterial från EXPO nämns en föreläsare vid namn Graeme Atkinson som enligt Wikipedia fungerar som kordinator hos AFA/antifa.net, se wikipedia.

Det märkliga är att inte på någon plats nämns samarbetet med SAC, Syndikalisterna eller är de utelämnade medvetet av ABF.

I Kalmar finns ett samarbete med Syndikalisterna, Kalmar LS.

Alla möten hålls i ABF:s lokaler i Kalmar.
  

I helgen startade syndikalisterna en blockad mot McDonalds i Nybro. Läs artikel i Barometern.

Missa inte bildspelet.

Det som är mest skrämmande med ABF:s samarbete med syndikalisterna är att Syndikalisterna förespråkar våld och annan brottslig verksamhet för att uppnå sina mål. Denna verksamhet planeras tydligen i ABF:s lokaler och där hålls kurser och vem vet vad som försigår på dessa kurser. Mycket uppseendeväckande att denna organisation får använda ABF:s lokaler.

Här kommer några exempel vad jag menar! Först ett exempel från Syndikalistiska ungdomsförbundets webbsida.

SUF stöder med andra ord våld, kravaller, anlagda bränder och stenkastning. Läs artikel.

I en annan artikel skriver SUF följande

"Vi å andra sidan är övertygade om att högerns framgångar inte handlar om att människor är rasister eller att vi har för få antifagrupper. Antifascismen är förvisso någonting viktigt men vi måste också vara medvetna om att den är otillräcklig i det långa loppet"

Detta går inte att tolka på något annat sätt än att SUF och AFA är djupt sammanväxta och detta bekräftas också av uppgifter jag fått i Kalmar.

Den person som dömdes till 60 dagsböter vid Kalmar Tingsrätt för ofredande av mig genom att beställa en mängd sexleksaker i mitt namn är aktiv syndikalist i Kalmar. En av hans kamrater skrev i ett mail till mig den 29 mars 2007 att den dömde var aktiv i syndikalisterna, han bekräftade också sin "fackliga" verksamhet under rättegången..

Jag har också fått tips om att en av de personer som finns på bilderna i Barometerns bildspel är skyldig till minst en av fönsterkrossningarna i min lägenhet under förra året. Jag har idag lämnat in detta tips med namn till polisen i Kalmar. Skall bli intressant att se vad polisen gör med detta tips. Personen skall alltså också vara aktiv i AFA.

Att vår lokala media skulle ägna någon tid åt dessa individer är nog att hoppas på för mycket men det vore nog ganska intressant att gräva i SAC och SUF på det lokala planet i Kalmar.

Däremot har SvD tagit upp detta i en ledare den 11 januari med rubriken "Varför trivs ABF ihop med extremvänstern?".



Ett annat litet citat från artikeln som kan skapa ett intresse från media borde vara följande mening.

"Jag blev faktiskt förvånad över att så många extrema vänsterorganisationer rör sig inom ABF. Men jag blev nog nästan mer förvånad över att ABF:s högsta ledning tog så lätt på det."
Läs hela ledaren.

Ikväll avgörs den svenska melodifestivalen och väldigt många svenskar kommer att följa detta spektakel i TV. Oavsett vilken låt som vinner är den fullständigt chanslös i Europafinalen. I och med alla nya länder från de forna öststater nu gjort sitt inträde kommer denna tävling alltid vinnas och finalen utspelas i något av alla dessa länder i sydöstra Europa. Sannolikheten att den kommer hamna i västeuropa igen är mycket liten.

Det handlar inte om vilken melodi som är bäst utan om att rösta på länder med samma kultur och musiktraditioner.

Detta kommer också vara anledningen till att tävlingen kommer att självdö inom 5 år.

Efter förra årets Europa final skrev jag följande inlägg och det gäller i allra högsta grad. Friska upp ert minne och läs det.

Här kommer resultatlistan från 2007. En riktig glädjedödare.

Idag är det internationella kvinnodagen, men finns det någon internationell mansdag? Det pratas dagligen om detta med jämställdhet och Sverige lider av "jämställdhetshybris", men jag tycker det börjar likna något av en sandlåda faktiskt.
För mig är det en självklarhet att vi ska vara jämställda, men jämställdhet för mig innebär "under samma villkor". Det vill säga, kvinnor ska inte få förtur och fördelar för att de är kvinnor (inte män heller såklart) det som ska avgöra när det gäller tex arbete är väl inget annat än meriter och personlig lämplighet?



Jag är helt emot kvotering som ni kanske förstår. Att ge kvinnor förtur för att de är kvinnor.. nej det är minsann inte jämställdhet ur männens synvinkel! Undrar om feminister tycker att alla tjejer ska mönstra och göra lumpen också? Eller handlar det bara om sånt där de själva gynnas.. Jag vill i alla fall inte bli särbehandlad åt något håll för att jag är kvinna, jag vill få jobb för att jag är jag, få bra lön för att jag gör ett bra jobb, jag vill att folk lyssnar på mig för att jag har något vettigt att säga.

Otvivelaktigt förekommer det orättvisor. Men individer av båda könen kan bli diskriminerade, även av andra orsaker än av kön. Men problemet med feminismen är att de oavkortat utgår från manlig överordning och kvinnlig underordning vilket leder till att de är blinda för manlig diskriminering och kvinnlig överordning. Feminsiter idag låtsas kämpa för jämställdhet men i verkligheten vill de bara skaffa förmåner för den egna gruppen, och det är fan inte jämställdhet?!

Mona Sahlin och socialdemokraterna vill tvinga alla Sveriges kommuner att ta emot asylsökande som fått uppehållstillstånd. Läs artikel i Expressen

Det är ju bra att Mona Sahlin kryper fram ur sin håla och kommer med lite skarpa förslag. Det har jag väntat på enda sen hon blev partiledare för s.

Med den här typen av förslag kommer socialdemokraterna sjunka i opinionsundersökningarna. Det verkar som att Mona Sahlin inte överhuvudtaget funderat över möjligheten att försöka minska invandringen utan istället kommer att tvinga kommunerna att ta emot fler invandrare.

Sanslös artikel i Expressen om Ring P1. Tidningen anser tydligen att Ring P1 skall läggas ner. Jag förstår problemet för dessa PK-journalister när svenska folket har möjligheten att ringa in och i direktsändning lufta sina åsikter. Utan att PK-anhängarna kan censurera dessa åsikter. Läs artikel i Expressen.

EXTRA
Se artikelförfattaren i SVT- morgonprogram

Som jag skrev i ett tidigare inlägg den 30 december fick jag en obehaglig julklapp från Barometern innan jul. Jag skrev i detta inlägg bland annat följande.

"Artikeln finns tyvärr ej på nätet så jag kan inte länka till den, jag vill
inte ens göra ett urklipp och lägga upp på bloggen då Barometern jagar mig med
blåslampa för varje litet "övertramp" mot upphovsrätten. Jag har fått en
"mycket fin julklapp" från Barometern vilket jag säkert får anledning att
återkomma till på bloggen senare om inte Barometern förändrar sin inställning."

Nu har det dröjt två månader innan det blev aktuellt att skriva om detta igen.

Det handlade om att Barometern ville ha betalt för jag använt upphovsrättsskyddat material på min blogg. Jag har varit väldigt tystlåten med vad detta handlat om men på något märkligt sätt har politikerparet  Pierrre Edström (fp) och Birgitta Axelsson Edström (v) fått information om detta.

Den 28 februari skrev båda om detta på sina bloggar. Den moraliske väktaren Pierre Edström finner tydligen stor skadeglädje i att skriva om detta under rubriken "Kanske dags att städa i eget bo?"

Jag har givetvis kontaktat Pierre Edström för att få reda på vem som lämnat ut denna sekretessbelagda information men han har vägrat lämna ut denna information med hänvisning om att han är journalist och inte kan lämna ut sina källor. (Jag som trodde att han var politisk sekreterare för folkpartiet i landstinget). Han har till och med anklagat mig för att två gånger begått en lagöverträdelse då jag frågat om vem som lämnat ut uppgifter i två sms.

Under söndagskvällen tog Pierre Edström bort sitt blogginlägg då han troligen började bli orolig över sin text i inlägget, därför kan jag inte länka till det. MEN jag har det dokumenterat och citerar här hans borttagna inlägg.

"Den självutnämnde mästerbloggaren här i Kalmar, som företräder det minsta partiet i kommunfullmäktige, verkar ha hamnat i onåd hos en av lokaltidningarna. Tidningen har nu tröttnat på att politikern ständigt publicerar foton på sin blogg som är skyddade enligt upphovsrätten och har helt sonika skickat fakturor för att deras material används utan tillstånd.

Bloggaren själv hänger gärna ut personer med namn som begått lagbrott men att själv följa de regler och bestämmelser som finns är tydligen svårt. Snacka om dubbelmoral!"

Moralens väktare Pierre Edström har talat.  Han har samtidigt lagt ribban på en viss nivå.

Jag har förstått att det finns många som inte gillar att jag har väldigt många besökare på min blogg, däribland tydligen också Pierre Edström. Jag har dock själv inte utnämnt mig till någon mästerbloggare utan det klarar andra så bra ändå. Jag skriver bara om saker och ting som jag reagerar på. Att jag ständigt skulle publicera upphovsrättsskyddade foto på min blogg är som alla mina läsare vet en stor lögn. Möjligen är Pierre även irriterad på min enkla fototeknik och mina foto som jag försöker förgylla bloggen med. Dock kallar jag inte min blogg för fotoblogg som vissa andra bloggare.

MEN NU TILL PIERRE EDSTRÖMS SJÄLVMÅL!!!!!

Pierre Edström som tydligen ägnar sig åt journalistik vet givetvis vilka regler som gäller angående upphovsrätt och därför låter han sina moraliska synpunkter och fördömande vina över min blogg.

Det sanslösa är att Pierra Edström gör sig skyldig till exakt samma sak som han beskyller mig för. I ett blogginlägg den 19 november har Pierre "stulit" ett upphovsrättskyddat foto från Barometern. Fotot föreställer vänsterpolitikern Jonny Pettersson sovande vid ett landstingsfullmäktigmöte. (Jonny P är även tillförordnad ordförande i Kalmar FF).

Gå in på följande länk och skrolla ner till 19 november så hittar du aktuellt foto.

Det finns fler exempel på inlägg med upphovsrättsskyddat material på hans blogg som t.ex. 23 april, 7 juli, 23 augusti och från 2008 så sent som 16 februari.

Är inte detta dubbelmoral i kvadrat!

Ändå skickade jag ett mail till Pierre igår med följande avslutning.

"Man skall inte kasta sten när man sitter i glashus. Något att tänka på
Pierre!"

Men polletten ramlade tydligen inte ner hos Pierre.

Undrar hur många timmar det dröjer innan Pierre Edström plockat bort de aktuella bilderna från sin blogg?

Kommer Barometern att ställa samma krav på Pierre Edström som de ställt på mig, en sverigedemokrat? Eller kommer folkpartisten Pierre Edström behandlas på annat sätt av tidningen?

P.S. För min egen del har jag nått en uppgörelse med tidningen.

Ett litet förtydligande eftersom det finns felaktiga uppgifter på en del bloggar. Tidningen har krävt ersättning för en enda bild med anledning av upphovsrätten. Bilden föreställer mig själv i talarstolen vid kommunfullmäktigemötet den 17 december. På bilden visar jag upp socialdemokraternas helsidesannons i valrörelsen med budskapet att "Det går bra för Kalmar". Vid detta kf-möte debatterades besparingar om 75 miljoner kronor i kommunen.

Jag börjar lite mjukt med mitt bloggande efter semestern och tar upp ett ämne som jag planerat att skriva om ända sedan senaste sommaren då jag passade på att fotografera lite vid Kalmar marina.

Igår tog kommunalrådet Johan Persson (s) upp Kalmar marina i ett blogginlägg och slår sig lite för bröstet över denna verksamhet. Läs hela texten på visitse.se.

Det är klart att i all bedrövelse i turbulensen runt Kalmarhem så försöker Johan Persson gripa efter varje litet positivt halmstrå han kan hitta. Det halmstrå han hittade anser jag ändå är ett av Kalmars större misslyckande under en rad decennier.


Norra sidan av marinan som är köpcentrats Baronens baksida.  Foto Thoralf Alfsson.

Kalmar har alla förutsättningar att ha en fantastisk marina med bara ca 200-300 meter till Kvarnholmens centrum men ändå har inga satsningar gjorts på marinan.

Här borde det ha funnits sommarrestauranger, sommarpubar och handel o.s.v. med mängder av besökare.

Istället finns på en sida av denna "fantastiska" marina ett antal byggnader med bristfälligt underhåll som med lite färg inför sommaren skyller det mesta av alla ruttna bräder.

På den norra sidan av denna marina finns en parkeringsplats och parkeringshus med kala fasader.

På den motsatta sidan (sydöstra sidan) finns en rad gamla lagerbyggnader. På denna sida som på högsommaren blir lite av solsidan på kvällen finns alltså inget som kan locka turister och kommunens innevånare till kvällspromenader.


Södra sidan av marinan med lagerlokaler.        Foto Thoralf Alfsson.

Lockande miljö för turister?                                    Foto Thoralf Alfsson.

Jag har alltid förundrats över hur Kalmar kommun i decennier fullständigt struntat i sina fantastiska förutsättningar att skapa något riktigt spännande i hamnområdet.

 Jämför man med hur det ser ut i en rad andra kuststäder som har förstått hur man skall utnyttja sitt läge så blir man förundrad över hur politikerna styrt i Kalmar under alla år.

Förlåt alla mina läsare att jag inte informerade om min frånvaro från bloggen men jag ville inte ge visa "element" i samhället informationen om min semester.

Jag har haft en fullständigt vit vecka från datorer, Internet, radio, TV och tidningar.

Nu är jag tillbaka och jag får försöka läsa ikapp tidningarna. Jag har bara sett rubrikerna i Barometern om Kalmarhem och förstår att det är en mycket allvarlig utveckling inom det kommunala bostadsbolaget. Jag skrev om detta några dagar innan jag reste på min semester och namngav hela styrelsen på min blogg och ifrågasatte om de inte borde ställa sina platser till förfogande. Skall bli intressant att uppdatera sig på händelseförloppet.

Jag återkommer med ett inlägg.


Välbehövliga lata dagar vid poolen och på stranden.     Foto  Thoralf Alfsson.

Är det något som kan gissa platsen?

Den 3 februari skrev jag ett inlägg om att AFA inte betraktas på samma sätt som nazistorganisationer i skolorna. Denna information har jag fått från lärare som jobbar på skolor i Kalmar med omnejd. Tydligen är kunskapen om AFA väldigt dålig bland vissa lärare vilket jag finner mycket anmärkningsvärt och tyder på bristande information från ansvariga personer inom skolledningarna.

Läs mitt inlägg från 3 februari.

Med anledning av detta skrev jag ett mail till ett antal gymnasieskolor i Kalmarområdet och ställde ett antal frågor. Mailet skickades den 3 februari till följande skolor.

Jenny Nyströmskolan

Lars Kaggskolan

Stagneliusskolan

Ingelstorpsskolan

Mjölnerskolan

Ölandsgymnasium

Idag den 21 februari har fortfarande ingen skola svarat på mina frågor.

Stagneliusskolans rektor Joachim Håkansson har dock hört av sig och lovat komma med svar. Från övriga skolor har det varit dödstyst.

Här kommer en något förkortad version av mitt mail.

Hej

Jag har förstått att många skolor idag har dokument om värdegrund, som behandlar alla människors lika värde. Rasism och främlingsfientlighet tas också upp i dessa dokument.

Jag har sett skrivningar om att all form av rasistiskt material skall stoppas och anmälas.

Nu uppkommer flera frågeställningar om hur ni definierar rasistiskt material?

Vissa skolor/rektorer förbjuder vissa typer av Sverigetröjor, hur är er syn på detta?

Är informationsmaterial från Sverigedemokraterna tillåtet på er skola?

Om en lärare på er skola visar sig var aktiv Sverigedemokrat skulle detta innebära några negativa konsekvenser för läraren?

Idag är de nazistiska organisationerna väl kända i skolorna och alla informeras mycket bra om nazisternas illdåd under kriget.

Men hur står det till med informationen i din skola angående kommunismens brott mot mänskligheten. I dagens samhälle finns inte bara högerextremism utan även vänsterextremism, detta har vi sett flera exempel på under de senaste åren, inte minst i Kalmar.

I Kalmar finns en organisation som kallar sig AFA-Dackebygd, som tagit på sig flera fall av våld och skadegörelse. De sprider sitt budskap i skolorna och deras klotter finns i flera skolor som t.ex. "ANTIFA".

Hur ser din skola på detta?

Behandlar ni även vänsterextrema rörelser i era dokument om värdegrund?

Är flygblad, klistermärken och klotter från dessa vänsterorganisationer förbjudna enligt samma regler som gäller rasistiskt material?

Hoppas att ni kan svara på mina frågor utan något längre dröjsmål.

Tackar på förhand gör

Thoralf Alfsson

Kommunfullmäktigeledamot

Sverigedemokraterna, Kalmar.

Som ni ser är detta inga komplicerade frågor, utan de skall kunna besvaras på ganska kort tid men de har tydligen inneburit svåra övervägande för rektorer och ansvariga på respektive skola. Jag kommer att påminna rektorerna på dessa skolor om mina frågor och om det inte svarar får jag kontakta ledningen i gymnasieförbundet.

Det skall bli väldigt intressant att läsa svaren, om jag nu får några. Men eftersom jag är förtroendevald politiker borde det innebära att rektorerna inte bara kan strunta i mina frågor.

Att intresset var så stort angående domen mot den socialdemokratiske nämndemannen kunde jag inte tro. Under onsdagen fick jag ett nytt fint rekord på över 700 unika besökare på en enda dag enligt Bloggtoppen..

SKOJ!