Thoralf Alfsson

Första dagen på pappersbruket blev en dag med otroligt många nya synintryck. Jag guidades runt av Mr Raju i den nya delen av fabriken där maskinerna från Silverdalen finns och där man skall börja producera bestruket finpapper.

Infarten eller vakten till pappersbruket, notera vakterna med sina käppar.

På pappersbruket jobbar ca 4 500 personer, utav dessa är endast ca 1 500 fast anställda. De övriga ca 3 000 personer är dagavlönare som får anställning för en viss arbetsuppgift eller en kortare tidsperiod. Varje morgon var detta kalabalik vid vakten då det samlades kanske uppemot 1 000 personer som väntade på att dagens jobb skulle delas ut. Många av dessa sov längs murarna över natten på enkla liggunderlag för att vara först på plats på morgonen när arbetare valdes ut till dagens jobb. Jag misstänker att det var för att hålla denna folkmassa i ordning som vakterna hade dessa käppar.

Maskininstallationerna ser betydligt mycket bättre ut än vad jag hade förväntat mig, trots att de mesta av byggnationerna sker med mycket enkla medel och handkraft. Lastbilarna med gjutsand har t.ex. inte tipp på sina flak utan lastas av med spadar. Elinstallationerna ser också mycket bra ut och man har byggt rejäla ställverk och rum för datorutrustningen.

Det som jag däremot slås av är arbetsförhållanden och säkerhetsåtgärder vid arbetena. När man har sett hur det fungerade i Indien så blev jag ju inte förvånad när FANERDUN fick problem i Kalmar med säkerheten vid sitt bygge vid Snurrom. Skillnaden mellan en kinesisk byggarbetsplats eller en indisk är nog inte så stor i praktiken. Det hierarkiska klassamhället i Indien med kastlösa syns tydligt på pappersbruket.

Målning av den nya husfasaden.

Byggnadsställningar knyts ihop med snören.

Montage av en travers på ca 15 m höjd utan någon som helst säkerhetsutrustning.

Ovanstående var bara ett fåtal exempel på hur det kan se ut på en arbetsplats i Indien.

En av mina första uppgifter på pappersbruket var att titta över alla styrsystem som fanns i maskinerna från Silverdalen. Att kontrollera att programmen var ok och att göra vissa anpassningar till den nya fabriken. En sak var att översätta alla texter på bildskärmar för operatörerna till engelska. Det största delen av detta låg i det som jag kallar för smetköket där bestrykningssmeten som man belägger pappret med tillverkas. Denna behandling görs för att öka papprets tryckegenskaper.

Nya smetköksbyggnaden

Processen styrs av ett antal styrsystem från Siemens, Simatic S5-135U och med ett operatörssystem från Wonderware InTouch.

Datorrum med ett antal av de indiska ingenjörerna.

Jag förstod ganska omgående att de indiska ingenjörerna var väldigt kunniga men de hade ändå en lång rad frågor som jag blev bombarderad med redan första dagen.

Kontrollrummet med anställd personal på JK-paper.

Killarna på bilden hade en lön från 7000 - 20 000 rupier/månad och jobbade 6 dagar/vecka, arbetstiden var lite flyttande och bestämdes av arbetsgivaren men jag förstod att det rörde sig om ca 55-60 timmar/vecka. Lönen motsvarade ca 1 200 - 3 100 kronor/månad.



Ett stort  antal kvinnor jobbade vid bygget, de bar sten, cement eller rör på sina huvuden.


Vid skymningen var arbetsdagen slut för många och de vandrade hemåt.

Ett problem med mitt rum i gästhuset var att airconditionaggregatet bara hade ett temp.-läge och då blev det för kallt i rummet, stängde jag av var det snart 30-35 grader varmt i rummet. Så det blev ganska dåligt med sömn till att börja med.

Mitt rum på gästhuset. En flaska kall Kingfisher stod alltid på bordet varje kväll..

Det fanns heller inget kylskåp på rummet så mina vattenflaskor fick jag placera framför airconditionenheten för att de skulle vara lite svala. Personalen lärde sig redan första dagen att jag gärna tog en öl när jag kom från fabriken på kvällen och innan middagen serverades vid ca 21-tiden. Varje kväll när jag kom från fariken stod en kall öl på bordet i rummet.

Maten i gästhuset var ganska ok men det var bara ris med olika typer av grytor och ganska kryddstarkt. Men de indiska ingenjörer som ocksä intog middagen i gästhusets matsal kryddade ändå friskt på sina tallrikar med svartpeppar. Känslan att sitta och äta med bestick vid samma bord när alla andra äter med fingrarna blir lite märklig.

Fortsättning kommer imorgon kväll.