Thoralf Alfsson

Jag kan meddela mina läsare att allt ser ut att ha gått väldigt bra tillväga i vallokalerna i Kalmar.

Vill samtidigt passa på att tacka för alla lyckönskningar och varma ord jag mött ute vid vallokalerna och på stan och inte minst alla kommentarer på bloggen. Jag har fått en del verkligt trevliga kommentarer där moderata väljer vänt Fredrik Reinfeldt ryggen efter hans plumpa uttalanden om SD och istället röstat på SD.

Skall ute en sista vända och kolla mina vallokaler innan vi börjar med förberedelserna inför vår lilla valvaka i Kalmar.

Återkommer framåt kvällen med några förhoppningsvis glädjande kommentarer. Har haft fjärilar i magen mest hela dagen!

När Mona Sahlin valdes till partiledare för socialdemokraterna jublade jag och många andra Sverigedemokrater. Vi var helt övertygade om att socialdemokraterna skulle tappa i väljarstöd med Mona ”toblerone” Sahlin vid rodret. Tänk så rätt vi fått! Sedan Mona Sahlin öppnade munnen har opinionen svängt kraftfullt. Från ett övertag på nästan 20 procent för de rödgröna till ett minus på 5-6 procent.

Paradoxen kan faktiskt bli att så många människor inte vill se Mona Sahlin som statsminister att de byter block och röstar på Alliansen vilket kan ge dem över 50 procent och egen majoritet.

En annan paradox är att Lars Ohly inte gjort några utfall mot Sverigedemokraterna. Det har statsminister Fredrik Reinfeldt klarat av på egen hand. Jag gissar att Lars Ohly gottat sig rejält över de uttalanden som Fredrik Reinfeldt strött omkring sig de senaste veckorna när han med hot om kaos varnat för oss Sverigedemokrater. Tyvärr så tror jag att det finns väljare som lyssnat och tagit till sig dessa hot.

Idag har Sveriges befolkning möjligheten att rösta fram en förändring! Jag hoppas att alla tar sitt ansvar för att styra in Sverige på en ny väg med en ansvarsfull politik för det svenska folket.

Just nu är det uppenbarligen ingen hejd på förtalskampanjerna mot SD. Hela det svenska etablissemanget har tydligen förlorat omdömet fullständigt. Att det kunde skrivas så mycket smörja på en och samma dag är fullständigt absurt. Man kan nästan tro att det är någon tävling i att producera den mest lögnaktiga artikeln.

Inte undra på att förljugenhet är så stor när det gäller massinvandringen till Sverige. Det är ju samma journalister och etablissemanget som värnar det mångkulturella samhället.

En sak skall dock mina läsare veta och det är att de senaste dagarna varit mycket positiva. Alla hälsar glatt på mig vare sig jag varit på stan eller ute i något bostadsområden och delat ut våra informationsblad. I eftermiddag tog jag ledigt från valrörelsen och gick på fotboll. KFF- Gais 3-1. Stämningen var god på läktaren och man undrade om jag inte hade valsedlar med mig som jag kunde dela ut.

Imorgon kväll ger vi hela etablissemanget fingret!

Idag har Ann-Charlotte Marteus skrivit en ny skröna i Expressen, denna gång har jag förvärvats äran att medverka till delar av texten.

Detta innebär att min blogg har trängt in i kärnan av oikofober på Stockholms ledarredaktioner.

Jag är smickrad! Ett bättre betyg kan jag knappast få! Det visar dessutom att mitt arbete inte varit förgäves.

I sin krönika skriver hon följande.

”Ta Thoralf Alfsson. Han står på SD:s riksdagslista. På sin blogg skriver han den 21 oktober 2009 ett inlägg med rubriken "Ann-Charlotte Marteus sjuka hjärna".”

Undrar hur länge Marteus sparat på detta ”uppslag”, troligen nästan ett helt år. Givetvis skriver hon inte ett ord om varför jag skrev ett inlägg på bloggen med denna rubrik. Anledning var att Ann-Charlotte Marteus skrivit en väldigt osmaklig text, som så många andra gånger. Här kommer ett litet smakprov och en länk till denna ”krönika” vilket fick mig att skriva ett blogg inlägg.

”Plötsligt ser jag, för mitt inre öga, en Sverigedemokratisk partiledare, klädd i full SS-uniform, sittande i en skärblommig tv-soffa”. 

Läs hela krönikan.

Kan man hitta på detta så har man en ”sjuk hjärna”.

När du läser detta Ann-Charlotte Marteus kan du kanske maila mig så att vi kan ta en fika när jag kommer till Stockholm som riksdagsman om några veckor. ;-)

När det gäller partiledardebatten finns det inte mycket att säga. Jo, en sak. Programledarna var urusla och ställde inte dessa partiledare mot väggen. Inga obekväma frågor. EU och Euron lämades helt utanför liksom försvaret om jag nu inte missade något. Jag fick känslan av att de rödgröna bara pratade bidrag, vilket de ovillkorligen förlorar på. 

En journalist på Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning har i några osmakliga kommentarer på bloggen angripit mig får att jag ”spyr galla” över Swepress och dess ägare Bengt Ingemarsson i ett tidigare blogginlägg. I mitt blogginlägg kritiserar jag Swepress för den ”bojkott” man utsätter oss sverigedemokrater för när det gäller insändare.

Idag går dessutom Ann-Heléne Thörning ut i en stor artikel med rubriken ”SD bluffar sig fram för att få medlidande” och anklagar mig på en rad punkter.

De som såg alla motdemonstranter på TV igår eller i tidningarna de senaste dagarna , som det krävdes hundratals poliser för att hålla ordning på, kan väl knappast kalla det för att ”bluffa sig fram till medlidande”.

För det första tycker jag det är fullständigt oprofessionellt av Ann-Heléne Thörning att skriva denna artikel utan att kontakta mig och låta mig få en möjlighet att bemöta dessa lögner. En katastrofal prestation av Ann-Heléne Thörning!

På grund av detta anser jag/vi oss tvungna att publicera ett bandat telefonsamtal med en anställd på Swepress. Jag vill väldigt starkt poängtera att vi tidigare inte alls haft för avsikt att publicera detta samtal men nu ser jag ingen annan möjlighet att bevisa det Ann-Heléne Thörning påstår är ren lögn.

Men först till de andra anklagelserna.

Jag träffade Ann-Heléne Thörning och hennes man för första gången på en utlandsresa förra hösten, då vi bodde på samma hotell.

Ann-Heléne Thörning påstår att jag skulle avböjt en intervju med motiveringen att jag skulle vara ”rädd för att få en sten genom fönsterrutan”, det jag däremot uttryckte önskemål om var att intervjun skulle göras närmare valet. Om jag vore rädd för detta skulle jag inte driva denna blogg, vara toppnamn på kommunlistan eller kandidera till riksdagen för Sverigedemokraterna. Dessutom har hon mage påstå att ”jag skulle ringa och begära en intervju”. Vem fan tror hon att hon är! Uppenbarligen är det bara Ann-Heléne Thörning som sitter på sina ”höga hästar” bland de lokala journalisterna och förväntar sig att alla skall komma till henne. Om Ann-Heléne Thörning och KLT/NT velat göra en intervju hade de varit välkomna men med tanke på de ägardirektiv som uppenbarligen existerar inom Swepress var det givetvis otänkbart.

Sedan ondgör sig Ann-Heléne Thörning över att vi inte kontaktat henne när det gäller att sverigedemokraterna också kandiderar i Nybro. Här avslöjar hon sin egen agenda på ett katastrofalt sätt och det blir mycket pinsamt att heta Ann-Heléne Thörning.

För det första har vår kandidat Berndt Nilsson haft en jobbig tid med sin hustrus sjukdom och bortgång. Begravning var så sent som förra torsdagen! Ändå har Berndt Nilsson tagit beslutet att kandidera för SD, detta tycks inte Ann-Heléne Thörning fästa något som helst avseende vid.

För det andra skickade jag ett mail till alla lokala tidningar igår, klockan 08:35, strax efter att jag publicerat mitt blogginlägg. Som det framgår nedan finns även ”[email protected]” med i detta mail. Att detta sedan inte nått Ann-Heléne Thörning kan jag knappast lastas för. Dessutom hade Ann-Heléne Thörning flera timmar på sig att ringa mig för att få mer uppgifter om att vi kandiderar i Nybro.



Det mest graverande för att Ann-Heléne Thörning är att hon i sin artikel i dagens tidning angriper mig för att hon inte fått vetskap om detta på sin egen ”hotline” men trots detta väljer hon att inte skriva en enda liten notis i tidningen om att Berndt Nilsson kandiderar i Nybro kommun. Uppenbarligen lade hon all sin energi fram till pressläggningen på att förtala mig istället för att göra sitt jobb och skriva en artikel som upplyser väljarna i Nybro kommun om att Sverigedemokraterna kandiderar i Nybro. Här avslöjar Ann-Heléne Thörning sin egen och Swepress agenda mot sverigedemokraterna på ett mycket graverande sätt. Skandal är bara förnamnet på Ann-Heléne Thörnings agerande!

Jag vill härmed än en gång poängtera att nedanstående samtal inte var tänkt att publiceras men att Ann-Heléne Thörnings agerande och förtal av mig och Sverigedemokraterna gör det nödvändigt att publicera detta samtal. Anledningen till att jag inte publicerat detta samtal tidigare är också att Swepress efter diskussioner ändrade sin uppfattning och att sverigedemokraterna fick köpa annonsplats på tidningens webbsida, det tackar vi för!

Nu finns det tyvärr bara ett sätt att motbevisa Ann-Heléne Thörnings påståenden om att det "inte finns några ägardirektiv” och det är att publicera detta samtal. Jag gör det inte med någon glädje utan snarare med sorg och uppgivenhet över hur vissa journalister agerar. Observera att namnet på den anställde är raderat i klippet! Han kan knappast skuldbeläggas för ägarnas direktiv utan låter snarare besvärad över situationen.



I Swepress ingår de lokala tidningarna Ölandsbladet, Kalmar Läns Tidning/ Nybro Tidning och Vimmerby Tidning.

PS.
Min prenumeration av Kalmar Läns Tidning kommer att sägas upp under dagen!

Jimmie i Uppsala

Jimmie på Sergels torg

Jimmie hos Lotta Brome

Jimmie i Studio Ett

Jimmie i SVT-Debatt

En fantastisk insats idag av Jimmie Åkesson! Vi skall vara väldigt glada och tacksamma över att vi har Jimmie Åkesson som partiledare!

Det beklagliga är dock att höra alla motståndare inte minst de som skulle bedöma debatten med Nalin Pekgul i SVT-Debatt. Vilka stolpskott!!

Dagens värsta ”dumskalle” var nog ändå det polisbefäl som kommenterade mötesstörningarna på Sergels Torg i Aktuellt, se programmet ca 22 minuter in. Är det samma uppfattningar som råder inom hela poliskåren så blir jag väldigt bekymrad för hur mötesfriheten skall upprätthållas utan att rena anarkin istället tar över.

Nedanstående text har jag fått av en läsare på bloggen som vill vara anonym!

I Mona Sahlins motsägelsefulla värld är Sverige som nation inte mycket värd. Vi minns särskilt hennes ord i en intervju med tidningen Euroturk i mars 2002: ”Jag tror att det är lite det som gör oss svenskar avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

Sahlins nedvärderande okunnighet om sin egen kultur kommer således inte bara till uttryck när det gäller samhällsvetenskapens definition på vad demokrati är, utan även när det gäller svensk och västerländsk kulturhistoria. Mot den bakgrunden, eller snarare avgrunden, är det inte särskilt förvånande att hon länge, antingen bagatelliserat eller hindrat, en öppen debatt om vår tids stora ödesfråga, nämligen de senaste 30 årens massinvandring till Sverige. Denna massinvandring kan aldrig jämföras med tidigare arbetskraftsinvandringar i vår historia.  Mona Sahlin har tyvärr haft god draghjälp av en samlad journalistkår, som inte förstått att deras uppdrag är att beskriva verkligheten. Istället har journalisterna, med få undantag, ägnat sig åt att propagera för Mona Sahlins verklighet och med frenesi försökt uppfostra folket att tro på den.

Sverigedemokraterna är nu det enda partiet som vägrar att acceptera en sådan ohederlig, politisk propaganda. Vi vill i sann demokratisk anda lyfta fram sanningen om dessa svåra frågor, inte dölja den eller ljuga om den, som våra politiska motståndare ideligen gör. Svenska folket måste få en rimlig chans att säga sin mening om detta i höstens val.

Att massinvandringen redan nu innebär stora uppoffringar och inskränkningar visar sig med önskvärd tydlighet inom bland annat sjukvården där problemen bara växer och växer i takt med att allt fler människor från Afrika och Mellanöstern beviljas uppehållstillstånd av ekonomiska skäl. Riktiga flyktingar har vi inget emot. Men denna typ av massinvandring är ytterst kostsam i alla sina led. Gigantiska summor överförs från oss svenskar till att försörja arbetslösa invandrare. Vi betalar deras mat, kläder och husrum, sjukvård, resor, skolor, hemspråksundervisning och tolkservice, för att bara ta några exempel. Invandringen belastar även starkt brandkår, polis, domstolsväsen och fängelser. 

Sverigedemokraterna kan inte stillatigande se hur samtliga riksdagspartier väljer att tiga om detta. Vi anser att Sverige skall ha en flyktingpolitik i enlighet med FN:s rekommendationer. Men vi motsätter oss starkt den nuvarande massinvandringen av människor som saknar identitetshandlingar och tar sig in i landet på olagliga vägar. Detta urholkar både asylrätten, välfärdssystemen och de sekulära värden som Sverige byggt upp under sin historia.

Våren 2010 är läget ungefär följande: Migrationsverket kan meddela att 8.122 personer sökt asyl här under det första kvartalet. Det är en ökning med 52% i jämförelse med samma period förra året. Vilka signaler skickar detta till de ligor som gör grova pengar på människosmuggling? Av alla somalier som lyckats ta sig till industrialiserade länder tar det lilla Sverige emot 26,1 procent trots att vår befolkning endast utgör 0,7 procent av OECD:s befolkning (UNHCR: Asylum Levels and Trends in Industrial Countries 2009).

Den invandringspolitik som hittills bedrivits av regering och riksdag under de senaste 40 åren har ingen motsvarighet någon annan stans. Sverige har tagit emot fler invandrare per capita (alltså per tusen invånare) än något annat land och en kursändring är inte i sikte. Tvärtom pläderar många makthavare för en ökning av invandringen. Centerpartiets ledare, Maud Olofsson, tyckte att det var lagom med 100 000 om året! Det motsvarar mer än tre städer av Landskronas storlek!

Under de senaste åren har antalet permanenta uppehållstillstånd (PUT) legat kring ca 80.000 om året. Och i år väntas antalet slå rekord i alla avseenden. Här bör det noteras att endast högst 7% av dessa är flyktingar enligt Genevekonventionen. (Enligt FNs beräkningar är flyktingarna ännu färre, ca 5% - resten ca 95% kallas ”ekonomiska migranter”).

Resultatet av denna invandringspolitik blir förödande eftersom vi tvingas dela med oss av den välfärd vi skapat på bekostnad av viktig samhällsservice. Vi tvingas t.o.m. stå ut med sänkta pensioner, vilket framför allt drabbar fattigpensionärerna hårt. Här finns ett första allvarligt varningstecken om vad som komma skall. Sverige orkar inte med att vara en socialbyrå för hela världen.

När en invandrare beviljas ”permanent uppehållstillstånd” (PUT) är det som att vinna högsta vinsten på Lotto, ty då får vederbörande samma rättigheter som ursprungsbefolkningen, i vissa fall t.o.m. större. Detta kommer som ett brev på posten utan att invandraren behövt röra ett finger för att bidra till välfärdsystemets kostnader. Våra politiker tycks ha glömt bort att välfärdssystemet bygger på att alla bidrar till det efter förmåga. Det tål inte att stora grupper åderlåter det år ut och år in utan att bidra till det. Den som funderar över detta förstår att välfärdssamhället inom kort står inför sitt sammanbrott. Socialbidragsstatistiken talar sitt tydliga språk om den misslyckade integrationen. Av dem som levt på socialbidrag i mer än fem år är 60 procent invandrare – vilka utgör 14 procent av befolkningen. Överrepresentationen är således massiv!

Sverige brukar framställas som ”ett rikt land”, ett av världens rikaste. Men OECD-statistiken visar att Sverige inte alls är så rikt som det ofta sägs. Från att ha legat på fjärde plats 1970, hade vi halkat ner på åttonde plats 1989 och år 2000 till plats nummer 17. Enligt CIA (Central Intelligence Agency), som sammanställer olika länders bruttonationalprodukter (BNP) per capita ligger vi valåret 2010 på 28:e plats. Denna ekonomiska nedgång har naturligtvis sina orsaker, som vanligt folk talar om vid frukostbordet men som mångkulturalisterna helst talar tyst om.

Sverigedemokraterna anser att den, i det närmaste, tvångsmässiga godhet som utövas i vårt land är till oerhört stor skada för landet. Den sker dessutom på odemokratiskt sätt över huvudet på majoritetsbefolkningen, d.v.s. de etniska svenskarna. Svenska folket har hittills inte fått ta ställning till dessa grundläggande framtidsfrågor i ett val. Redan i april 1994 skrev en handläggare på dåvarande Invandrarverket följande ord på DN Debatt: ”En liten exklusiv minoritet, den självutnämnda moraliska eliten anförd av dominanta journalister/kulturpersonligheter och med politiker i strypkoppel, har drivit fram en flykting/invandrarpolitik som går stick in stäv med svenska folkets vilja”.  Så sant – så sant! Men sanningen är tyvärr originell i Sverige. Så strypkopplet är mer åtdraget än någonsin.

Vi i Sverigedemokraterna anser att dessa politiker har svikit sitt land och sitt folk och den fundamentala uppgiften att företräda sina väljare. Istället har de skapat ett klimat där alla försöker överbjuda varandra i godhet, fast med andras pengar. I propagandan gömmer de sig bakom ord som ”humanitet”, ”likaberättigande”, ”ansvar”, ”solidaritet”, ”allas lika värde”, ”gör inte skillnad på folk och folk”, ”generositet” o.s.v. Dessa ord har virvlat genom etern och lagt sig som ett våtvärmande omslag kring all saklig debatt. Vi som är kritiker har följaktligen generellt stämplats som ”främlingsfientliga”, ”rasister”, ”islamofober” och liknande tillmälen. Det spelar ingen roll vad vi säger eller skriver. Våra röster har automatiskt uteslutits från alla diskussioner och debatter. Vi har drabbats hårt av detta debattklimat där uteslutning, hån, hot, våld och politiska ”kartellbildningar” är legio. Att riktiga flyktingar skall kunna få en fristad här är självklart. Vi sverigedemokrater är ingalunda främlingsfientliga, men vi kräver vår demokratiska rätt att få tala sanning om tillståndet i landet på grund av den oansvariga invandringspolitiken. Vi tål inte skygglappar och lögner längre! 

En levande demokrati förutsätter ett samhälle där människorna känner att de äger en tillhörighet med vilken de är lojala. De måste ha band av överenskomna förpliktelser mot varandra, som motiverar dem att rösta och känna respekt för den demokratiska processen och dela den med andra. De måste i någon mån känna sig delaktiga i det som sker i samhället. Om detta inte är fallet då förtvinar demokratin, respekten för lagarna minskar, och samhället tenderar att på sikt delas upp i fraktioner, vilka står i motsatsställning till varandra.

Det är en absurd tanke, sedd i historiskt perspektiv, att Sverige i en kanske snar framtid skulle tolerera att tusenåriga, religiösa föreställningar överordnas den moderna, sekulära lagen. Men den utveckling som är att vänta bortom alla vackra fraser om mångkultur är ett osammanhängande samhälle med en rad parallellsamhällen. Detta samhälle kommer att drabbas av ghettobildningar och befolkningsgrupper vilka lever isolerade från varandra. Något välfärdssamhälle av det slag vi har idag blir en omöjlighet i ett sådant Sverige, eftersom alla bara blir lojala mot sina egna ”klaner”.

Mångkultur, har så vitt vi vet, aldrig fungerat i sinnevärlden, endast i önskedrömmen. I stort sett alla länder där kulturer försöker leva sida vid sida har tillkommit med tvång eller våld. I stort sett alla konflikter i världen de senaste 60 åren har mångkultur som orsak. Formliga dödskulturer har växt fram i mångkulturalismens spår, klansamhällen där alla slåss mot alla. ”Det blott och bart mångkulturella är det som skulle kunna strykas ur världskulturen utan det ringaste förlust”, skriver Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria (Salt1/1999).

En målande illustration till detta resonemang utspann sig när den världsberömde sitar-spelaren Ravi Shankar belönades med Polarpriset 1998 och högtidstalet på gängse svenskt manér aningslöst karaktäriserade hans musik som ”världsmusik”. Shankar invände då irriterat att han inte spelar världsmusik utan klassisk indisk musik! Så talar en man som är stolt över sin kultur, till skillnad från den journalist i en mellansvensk tidning som skrev att svenska folkdräkter var ”färgglad fascism”.

Mona Sahlin har vid upprepade tillfällen kallat svenska folket ”enfaldigt”, i motsats till de utlänningar som hjälpts in hit, vilka hon anser representera ”mångfalden”. Strax efter den 11 september 2001 klädde hon sig i slöja tillsammans med Lena Hjelm-Wallén i lojalitet med muslimerna. Det är som om svenska nazister skulle klä sig i lederhosen efter Kristallnatten. Tänk er Sahlin som statsminister, en okunnig, omedveten och aningslös statsminister som sviker sitt folk.

Det tycks vara ett tidens tecken att nedvärdera den svenska kulturen och den svenska tillhörigheten i den ”nya sköna värld” som Sahlin och hennes supporters är så ivriga förespråkare för. Vi sverigedemokrater är deras raka motsats. Vi anser att kultur, först och främst, är något som skapar nationell tillhörighet och solidaritet hos en befolkning. Kulturen fungerar som ett sammanhållande socialt och politiskt kitt i varje land och för varje folk. Och kultur skapas alltid av människor under specifika geografiska omständigheter.  Det är en gammal sanning att ju mer globala vi blir desto mer betydelsefull blir den egna lokala kulturen. Man kan inte ha respekt för andra kulturer om man inte har respekt för sin egen. Så enkelt är det!

Utan att hemfalla åt kulturell chauvinism kan vi utan vidare påstå att Sverige kan se tillbaka på en lång kulturhistoria, som bevarat och utvecklat samhället med fina traditioner och demokratiska värderingar som grund. Den urgamla svensk-finska bondefriheten är, jämte den norska och den schweiziska, unik i världen. Svensk kultur är vårt ansikte utåt mot världen runt omkring oss. Svensk forskning har sedan 1700-talet hävdat sig väl i internationella sammanhang. Den rymmer bland annat tekniska uppfinningar och medicinska produkter som används dagligen över hela världen. Svensk filmkonst och design ligger också på topp i världen. Och svensk musik är en världsindustri. Svensk skönlitteratur, barnlitteratur och deckare har översatts till nästan alla stora språk (även små!). Svenska museer har gott rykte överallt. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Det skall vi vara stolta över!

Det är endast under fria och öppna omständigheter som människors nyfikenhet och kreativitet kan komma till uttryck och ge goda resultat. Bara den som, i likhet med Mona Sahlin, lever i ett kulturellt vakuum, kan ha undgått att notera detta. Hon är tyvärr inte ensam, även Fredrik Reinfeldt, påstod vid ett möte med syrianer i Södertälje att vår kultur var barbarisk i jämförelse med syrianernas. Man tar sig för pannan! 

Undersökningar vid SIFO på 1980 och 90-talen visar att högst 9% av befolkningen gav sitt stöd till massinvandringspolitiken. SIFO kallade detta för ”En tickande bomb”. Över 90% av befolkningen var alltså emot att Sverige skulle förvandlas till en mångkulturell stat! Och en stor del av dem som röstade för var dessutom invandrare själva. Istället för saklig information har svenska folket varit utsatt för en systematisk desinformation vilken saknar motstycke. Eftersom media länge fungerat som en ohederlig doakör för det politiskt korrekta tycks de flesta väljarna fortfarande sväva i okunnighet om vad den svenska makteliten och de svenska myndigheterna sysslar med. Folk i allmänhet har t. ex.  ingen aning om att Sverige i accelererande takt delar ut permanenta uppehållstillstånd istället för tillfälliga. De flesta svenskar tycks fortfarande leva i tron att vi bara hjälper människor på flykt och som behöver tillfälligt skydd. Men i själva verket sker en målmedveten uppbyggnad av ett mångkulturellt samhälle över huvudet på det svenska folket. Hur skall detta sluta?

Detta är den största omvandlingen av Sverige som någonsin gjorts i historien. Ändå har pressen antingen förringat omfattningen eller tigit om den. Därmed har journalistkåren förbrukat det mesta av sitt förtroendekapital.

Invandringens ekonomiska effekter har aldrig blivit föremål för någon egentlig studie. Alla försök som gjorts i den vägen har stämplats som en form av illvilja som gränsar till rasism och svårartad egoism. Svenskt medborgarskap har dessutom erhållits utan krav på svenska språkkunskaper, kulturella kunskaper eller ens självförsörjning. Politiken har utmynnat i att svenskarna tvingats bekosta sin egen kolonisering och ta ekonomiskt ansvar för alla invandrare så länge de själva väljer att leva i Sverige. Från och med 1989 tvingas den svenska befolkningen dessutom betala för att utländska trossamfund ska kunna utvecklas i Sverige. Svenskar förväntas sålunda lydigt tillmötesgå andra folks religiösa intressen och önskemål, även när de står i motsättning till våra egna.

Från ytterst generösa nivåer kring 35-40.000 permanenta uppehållsstillstånd per år har denna siffra stigit till närmare 80.000 om året, eller mer – och den fortsätter att stiga. Man talar om ”katastrof” när ett stort företag flyttar utomlands och några tusen arbetstillfällen hotas. Men när vi förlorade 500.000 arbetstillfällen på 1990-talet och samtidigt släppte in 500.000 arbetslösa invandrare då var det tyst. Och de som protesterade på den tiden blev per automatik kallade främlingsfientliga, vilka skulle ”kriminaliseras och jagas” för sina åsikters skull. Vari ligger logiken?

Massinvandringen har skett utan koppling till arbetsmarknadens behov. När arbetslösheten växer ökar talet om medveten diskriminering av invandrare. Samtidigt hamnar dessa människor i ett nedbrytande samhällsberoende, marginalisering och gettoisering. Trots de svåra problem som redan finns fortsätter alltså invandringen i oförminskad, och ökad, takt.

Det är ett vågspel utan all jämförelse att utan tanke på historien förändra ett sådant samhälle i mångkulturell riktning.

De flesta mångkulturella samhällen har skapats med tvång antingen av muslimska erövrare eller av euroepiska kolonialmakter. Följden har blivit svåra etniska problem med religiösa eller rasistiska förtecken. Praktiskt taget alla svårartade konflikter de senaste 60 åren beror på sådana etniska problem. Trots intensiv forskning är etniska konflikter fortfarande omöjliga att komma tillrätta med, både i diktaturer och i demokratiska länder. Diktaturer kan visserligen hålla etniska konflikter nere temporärt med våld, men förr eller senare blossar de upp med ökad intensitet. Den påtvingade mångetnicitet som nu med social ingenjörskonst tvingas på oss i Sverige har således inga förutsättningar att lyckas bättre än på andra platser i världen. Det vore verkligen hybris att tro något sådant – det vore verkligen enfaldigt i ordets rätta bemärkelse. Etniska motsättningar har ju redan blossat upp i Sverige. Ungdomsvåld mellan olika etniska grupperingar är vanliga. Gruppvåldet mot svenska kvinnor är en kulturellt betingad, etnisk maktdemonstration av rasistisk karaktär.

Allt talar för Sverige som en kommande krutdurk. Skilda religiösa, filosofiska, etiska och moraliska doktriner hos de olika etniska grupperna leder till konfliktladdade relationer. Hur ska statens roll definieras i ett sådant samhälle? Vilka medborgare ska skyddas?  Statens hela trovärdighet beror av att medborgarna uppfattar den som neutral. Men detta är i praktiken omöjligt i en gammal nationalstat som Sverige. Därför kommer det påtvingade, multikulturella samhället att bli grogrund för ständiga missnöjesyttringar från grupper som anser sig vara diskriminerade eller förfördelade på olika sätt. Vad blir då statens roll? Att gå in med tvångsåtgärder och våld för att tillgodose varje grupps eller individs rättigheter? Från fredssamhälle till ett mångkulturellt konfliktsamhälle – det är den utveckling som är på god väg! Detta är de svenska politikernas och journalisternas bidrag till historien, och vid historiens skampåle kommer de också att kedjas!

Begrepp som ”främlingsfientlig” och ”rasist” har nu missbrukats och banaliserats av journalisterna så länge att de nästan förlorat hela sin innebörd.

Av rent praktiska skäl kunde man tycka att det vore enklare att människor med utländsk bakgrund som kommer hit lärde sig det svenska språket och de kulturmönster som etablerats här under lång tid – än att de svenskar som är födda här ska lära känna invandrarnas alla ca 140 olika kulturer. Men, och häpnaden vet här knappast någon gräns, anser propositionen 1997/98: 16, att den svenska kulturen och historien inte längre skall vara grund för integrationsprocessen. Man anser att svenska folket inte längre har någon gemensam historia. Frågan är då om vi har någon gemensam framtid?

Det ”mångkulturella samhället” har aldrig varit föremål för några demokratiska val. Uppenbart har man varit rädd för en reaktion om svenskarna får veta sanningen. Konsensus råder officiellt mellan riksdagspartierna även om många riksdagsledamöter säkert svär så att det osar mellan skål och vägg. Men intellektuell hederlighet och civilkurage är en svår bristvara. Kulturblandningen har fått en glättig, tv-mässig image och skildras som spännande och positiva kulturmöten och kulturblandningar. Men de som endast håller fram den bilden talar mot bättre vetande. Kultur är något helt annat. Kultur utvecklas under lång tid, på en bestämd plats under särskilda geografiska omständigheter. Det är ju just detta som gör kulturmöten så spännande när de får utvecklas i frihet utan hjälp från socialistiska ingenjörer som driver igenom sina nedbrytande, politiska beslut över folkets huvuden.

Sveriges framtid hör ihop med dess historia. Begreppet världskultur som lanserats i Sverige är att förringa både den svenska och invandrarnas kulturer. Det är i själva verket en form av inverterad europeisk chauvinism. En kultur kan man inte välja att tillhöra – man tillhör den. Men riksdagsledamöterna tror uppenbarligen att man kan välja kultur på samma sätt som man väljer ett par skor. Har de inte hört talas om den s.k. proletära Kulturrevolutionen i Kina (1966-76) som innebar en av de största kulturkatastroferna i mänsklighetens historia?

Sverige förtjänar hederliga politiker, som inte är rädda för att öppet debattera de oerhörda problem som utvecklingen av ett mångkulturellt samhälle orsakat. Fega politiker som ljuger och som inte tar sitt ansvar måste ställas till svars. Detta skulle i hög grad vitalisera demokratin i landet och leda till den förändring som många svenskar innerst inne längtar efter, men som många inte vågar tala öppet om.

Vi sverigedemokrater är fullt medvetna om att alla riksdagspartier under valrörelsen 2010 kommer att göra allt för att vi inte vi skall få representation i Riksdagen. I Sydsvenska Dagbladet och Aftonbladet påstår man ständigt att vi har vår grund i nazismen och att vi är ”nazianstrukna”. Detta kommer från två tidningar som när Hitler stod på sin höjdpunkt, och som bäst höll på med förintelsen, var starkt pronazistiska ända till krigsslutet. Tidningen Expressen startade ju faktiskt som en liberal motvikt till det nazistiska Aftonbladet. Senare har Aftonbladet ändrat kurs och omväxlande hyllat andra vidriga diktaturer såsom Stalins, Maos, Pol Pots och Komeinis. Inte undra på att deras kulturjournalister var bland de 500 som motsatte sig att kommunismens brott mot mänskligheten skulle bli föremål för en grundlig genomlysning och offentlig diskussion, precis som nazismens blivit! Och vi är helt övertygade om att de även skulle motsätta sig en ordentlig genomlysning av Islams brott mot mänskligheten. Och som hittills främst drabbat människor i de muslimska länderna.

I en TV-intervju våren 2010 upprepade Mona Sahlin återigen, med tanke på det stundande riksdagsvalet, att Sverigedemokraterna är ett odemokratiskt parti. Det är ett märkligt påstående särskilt med tanke på att hon nu ingått valsamverkan med Vänsterpartiet, vars företrädare fortfarande har kommunismen som ideal. Kommunismen som visat sig vara den mest odemokratiska våldsideologi som världen någonsin skådat. Och hon flirtar nu öppet även med en annan totalitär våldsideologi, som gömmer sig bakom en religiös fasad, nämligen Islamismen.

Kom ihåg att valet 2010 kanske är sista gången som du får en chans att göra din röst hörd om du vill förändra Sverige i den riktning som alla opinionsundersökningar har visat.

Våra politiska motståndare på vänsterkanten kommer att störa våra valmöten med våld. Och de kommer att stjäla våra valsedlar i vallokalerna. Men glöm då inte att ta en blank valsedel och skriv in Sverigedemokraterna på den. Var noga med att stava vårt namn rätt annars blir din valsedel ogiltigförklarad. Och kom ihåg att ingen har rätt att få reda på vilket parti du röstat på – valhemligheten gäller!

Men vi är förstås glada om du talar om för så många som möjligt att du tänker rösta på oss. Vi måste ge de mångkulturella fascisterna en rejäl match vid detta val.

Berndt Nilsson har beslutat att kandidera för Sverigedemokraterna i Nybro. Berndt Nilsson drabbades nyligen av en stor sorg då hans fru insjuknade i cancer och avled för en kort tid sedan. Trots detta har nu Berndt Nilsson beslutat att kandidera för Sverigedemokraterna i Nybro.

Tyvärr finns inte tiden att trycka upp kommunvalsedlar men jag hoppas ändå att så många av vår väljare i Nybro ändå nås av denna information. Hjälp till att sprida detta till dina vänner som är bosatta inom Nybro kommun.

Vid valet 2006 fick vi ett mandat trots att vi inte kandiderade i Nybro. Därför tror jag att vi kommer få minst ett mandat i Nybro i årets val.

Jag har även informerat media om detta och jag hoppas att de lokala medierna även uppmärksammar detta i tidningarna och radio.

Berndt har själv skrivit följande kommentar till mitt inlägg efter att mer uppgifter efterfrågades om Berndt.

Man skall inte prata i egen sak men en liten presentation kan jag lämna i all enkelhet.
Inflyttad från Norrbotten -84.Arbetat som VVS-tekniker på samma VVS-företag i Nybro i 24 år.

Är ålderspensionär sedan 2½ år tillbaka.Hade tänkt kandidera tidigare men genom att min hustru drabbades av sjukdom och jag måste prioritera,så orkade jag inte engagera mig i något annat.

Har ett stort socialt nätverk vilket varit till stor hjälp under denna tid.

Engagemang för närvarande,styrelseledamot i HSB bostadsrättsförening som sekreterare.

Ordnad ekonomi och inga anmärkningar.

Tänker först och pratar sen!

mvh
Berndt Nilsson Nybro

Inget förlag i Sverige har velat ge ut denna bok utan "Julia Ceasar" har lånat pengar för att kunna trycka och ge ut boken. Därför uppmanar jag mina läsare att köpa boken!

Julia Caesar, journalist och uppskattad krönikör på den danska bloggen Snaphanen, ger nu ut boken ”Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt”. Boken är den granskning av den svenska mångkulturen och invandringspolitiken som media borde göra men inte gör. Istället mörklägger journalisterna sanningen om massinvandringens följder. Boken inleds med en hårdhänt uppgörelse med Julia Caesars egen yrkeskår, ”De apatiska journalisterna”.

Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonialisering. Svenska regeringar har – oberoende av partifärg – utnämnt Sverige till världsmästare i godhet och förvandlat landet till global socialbyrå. Sedan 1980 har det lilla landet med 9 miljoner invånare tagit emot 1,3 miljoner invandrare. Var femte svensk har i dag invandrarbakgrund. Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.

Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.

Det här är några av de ämnen som Julia Caesar tar upp i boken:

• Ett förändrat land. Om föraktet för det svenska, sorgen över ett förlorat land och hur Sverige blev en fristad för minst 1 500 krigsförbrytare och terrorister, bland annat Saddam Husseins giftkemist.

• Hur Sverige blev Världsmästare i godhet.

• Människosmugglarnas marknad och asyllotteriet. I tre kapitel granskas asylpolitiken, människosmugglingen, de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” och anhöriginvandringen.

• Ideologin och dess verktyg. De ideologiska rötterna till det eniga riksdagsbeslutet 1975 om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt land analyseras, liksom diskrimineringsombudsmannens (DO:s) verksamhet.

• Integrationsfiaskot. Om bidragsförsörjda etniska enklaver, svartjobbande imamer och import av analfabeter.

• En totalitär ideologi. Islamiseringen av Europa och Sverige i synnerhet.

• Importerad kriminalitet. Den kraftigt ökande våldsbrottsligheten och försöken att mörklägga den.

Boken ges ut under pseudonym. Julia Caesar skriver i bokens inledning:

”Det går stick i stäv med den journalistiska kultur och hederskodex som jag har bekänt mig till i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag delar fortfarande den principiella inställningen. Det är så det ska fungera i ett fritt och civiliserat samhälle. Men vi lever tyvärr inte i ett fritt och civiliserat samhälle längre. Hoten från islam och alla våldsdåd mot dem som har använt sig av sin grundlagsstadgade yttrandefrihet har helt ritat om yttrandefrihetens karta. Att i dag offentligt ifrågasätta och kritisera islam under eget namn är inte realistiskt. När allt kommer omkring är det inte mitt namn som är viktigt utan det jag har att säga.”

Inget svenskt bokförlag har velat ge ut boken. ”Världsmästarna” är en bok som inte är önskvärd i Sverige. Författaren ger därför ut den på eget förlag.

Den kan beställas här:

http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2044

Inom kort kommer antologin ”Fler ministrar borde gråta”, ett urval av de krönikor som Julia Caesar sedan i april har publicerat på Snaphanen.

Jag vet inte om man skall skratt eller bli förbannad över hur media letar halmstrån för att misskreditera oss sverigedemokrater.

Idag har Radio Kalmar basunerat samma nyhet som vi hörde för flera månader sedan. Att det skulle finnas medlemmar med rasistiska kopplingar Kalmar län. Jag blir bara så trött när jag hör detta för syftet är så uppenbart och genomskinligt. Detta skulle jag med stor sannolikhet känna till. Jag träffar dock dessa personer regelbundet och jag vet var dessa står för. Man blir bara så trött!

Sven-Erik Karlsson du har mitt fulla stöd. Jag vet att du är en ärlig och hedersam man som jobbat mycket ideelt för handikappade. Det borde istället Radio Kalmar uppmärksamma. De som läser bloggen vet att Sven-Erik ofta tar upp dessa gruppers rättigheter i kommentarerna.

Östran tar nog ändå priset idag! Jag blev uppringd av en journalist från tidningen som undrade om jag gått med i det medlemslån som partiet erbjudit medlemmar. En obligation som kostar 5000 kronor och kan ge en bra avkastning vid ett riksdagsinträde. Partiet beslutade att sälja max 1000st obligationer, vilket skulle ge 5 miljoner kronor till valbudgeten.

För det första har Östran inget att göra med detta. Vilket jag med kraft betonade. Sedan menade journalisten att jag då även kunde göra en ekonomisk vinst vid ett riksdagsinträde och dessutom bli riksdagsman. En dubbelvinst enligt journalisten. Vilket han tydligen menade vara omoraliskt eller fel på något sätt. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta.

Detta medlemslån anmäldes av någon till finansinspektionen, som granskade detta lån och som sedan gav klartecken till detta medlemslån och dess upplägg.

Jag undrar om Östran också anser att det är fel om en politiker spelar på att hans block eller parti skall vinna i valet. Det finns ju flera spelbolag som haft olika odds för detta. Tänker Östran ringa runt och kolla detta bland alla politiker?

Dessutom undrar jag om Östran kommer redovisa var Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får sina inkomster ifrån.

Snacka om att leta efter halmstrån hos Östran. Jag gissar att dessa tidningsmurvlar letat sig fördärvade för att hitta något som de kan anklaga mig för men kammat noll.

Jag kan ge dem ett tips. Jag körde för fort på E22:an en augustikväll 2003 då jag kom från ett jobb på Gotland. Jag var av med körkortet under september månad 2003. Det kan Östran säkert göra en stor rubrik av. Ni behöver ju inte låtsas om att det var sju år sedan. Förslag på rubrik!

SVERIGEDEMOKRAT BLEV AV MED KÖRKORTET!

Kommer bli intressant att läsa Östran imorgon och se vad journalisten kokat ihop.

Fredagens artikel där Östran genom sin rubriksättning indirekt pekar ut mig som rasist är upprörande men samtidigt en bekräftelse på den politiska korrektheten som råder på dagens tidningsredaktioner. När sedan Nasim Malik kommer med en rad felaktiga påståenden och i vissa fall rena lögner blir det än mer upprörande.

Att Östran dessutom slår upp denna artikel på första sidan och som helsida på tidningens bästa plats när det inte ens funnits några konkreta hot mot Nasim MaliK, enligt honom själv, gör det mig väldigt frågande om inte Östran försöker göra en höna av en fjäder.

Nasim Maliks förklaring till att han inte avser göra några anmälningar till polisen av dessa mail och telefonsamtal är något märklig och samtidigt ett kraftfullt underkännande av vår polismyndighet och åklagarmyndighet som han uppenbarligen anser inte klarar av sin uppgift i samhället. Då han anser att det inte är lönt att göra en anmälan. Kan det möjligen vara så att gör man en anmälan kommer detta att bli offentliga handlingar så småningom om nu inte åklagaren lägger ner förundersökningen.

Nasim Malik påstår i artikeln att jag på min blogg ständigt och jämnt skriver att ”invandrare inte är svenskar och invandrare är kriminella”. Det är en ren och skär lögn! De som läser min blogg vet detta! Det jag däremot skriver om ÄR BRÅ:s statistik som visar att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i alla typer av brott och speciellt när det gäller sexuellbrott. Därutöver har jag även skrivit om domar vid Kalmar tingsrätt när jag anser att media mörkar fakta om personens bakgrund. I Nasim Maliks värld gör det mig tydligen till rasist!

Lögn nummer två är att jag på min blogg skulle göra Nasim Malik ansvarig ”för allt som händer i Kalmar, inte bara islam och ensamkommande barn”. Påståendet är så dumt att det faller på sin egen orimlighet då Nasim Malik inte har några tyngre politiska uppdrag i kommunen förutom kommunfullmäktige där han enligt mitt minne bara äntrat talarstolen vid två tillfällen under de senaste fyra åren.

När det gäller det foto som Östran publicerade så sent som i i förra veckan där Nasim Malik och Alexander Louhcichi poserar med koranen insvept i svenska flaggan, så får faktiskt Nasim Malik ta ansvar för sina egna handlingar. Nasim Malik är mycket naiv om han tror att detta inte väcker starka känslor hos många svenskar. Om detta i sin tur utlöst reaktioner så skall han nog anklaga Östran för denna bildpublicering inte mig.

När det gäller påståendet om att Nasim Malik skulle vara ordförande i den islamiska kulturföreningen Salam så är det också ett felaktigt påstående. I kommentarerna till mina inlägg på bloggen har det funnits en kommentar som hävdat att Nasim Malik är ”frontfigur” inom denna förening, inte ordförande. Salam är en förening som enligt uppgift från journalister där just lokala journalister vägrats tillträde. Varför?

När det gäller det öknamn som förekommer på Nasim Malik så myntades det på framlidne journalisten Kurt Lundgrens blogg  efter att Nasim Malik anmält SAS för diskriminering då han på ett flyg serverats en skinkmacka istället för en ostmacka. Som offentlig person och politiker får man nog acceptera diverse öknamn och tillmälen. Östrans ”spårhunden” är själva duktiga på detta! Men då gäller det politiska motståndare och då är det väl accepterat av Östran och av socialdemokraterna.

Sedan påstår Nasim Malik att alla utom Sverigedemokraterna stödde valet av honom som representant i Sveriges Nationaldagskommittés länsorganisation. Även detta är ett falskt påstående från Nasim Malik. Vid voteringen i kommunfullmäktige den 18 december 2006 stödde endast 47 av 61 ledamöter Nasim Malik, två röstade nej (SD) och 12 ledamöter avstod från att rösta. Detta fick Birgitta Elfström (s) att gå i taket och anklaga flera ledamöter från Alliansen för någon form av svek som jag fortfarande har svårt att förstå.

Jag tycker dessutom att det är bedrövligt av Nasim Malik att kalla det för hat närjag kritiserar t.ex. tilltaget att svepa in koranen i den svenska flaggan eller den fredsdemonstration på Larmtorget i januari 2009 där deltagarna skanderade ”No more peace with Israel” utan att Nasim Malik lyfte ett enda finger från scenen för att stoppa detta osmakliga inslag under en fredsdemonstration. Detta rimmar väldigt illa mot Nasim Maliks motto ”kärlek till alla, hat till ingen” för det var just hat mot judarna det handlade om under denna yttring på Larmtorget.

Om jag upplever mig utsatt för hot eller förtal anmäler jag detta alltid till polisen. Det anser jag även att Nasim Malik skall göra för det tjänar vi alla på.

Alexander Louchichi skriver i sitt brev tidigare i år till kommunalrådet Johan Persson att han fått många råd från socialdemokraten Nasim Malik. Ett av råden är enligt brevet följande.

”Han gav mig möjligheten att skicka in insändare och gav mig tips på vad jag skulle utelämna i mina texter för att inte skapa för stora motsättningar.”

Läs detta citat några gånger, sedan kan man fundera över innebörden i dessa ord. Jag bara undrar.

Östran har med denna artikel lyckats i sitt uppsåt att tysta kritiker av massinvandringen och av islam. Alla vet nu att man riskerar att bli uthängd i tidningen om man vågar kritisera dagens situation i samhället när det gäller massinvandringen och då speciellt islam och muslimer. Ett stort grattis till Östran som därmed spär på åsiktsförtrycket och den politiska korrektheten genom sin illa underbyggda artikel.

Thoralf Alfsson
Sverigedemokraterna

Idag anordnar Barometern debatt i Kalmar. I sin artikel skriver de att alla partier i fullmäktige är inbjudna. Frågan är om de menar kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige eller till och med båda.

Eftersom vi Sverigedemokrater inte fått någon inbjudan till denna debatt och frågestund gissar jag att deras kriterium för att delta är grundat på de partier som ingår i landstingsfullmäktige. Det är nämligen så man argumenterar på Barometern för att rättfärdiga sitt urval.

Barometern har de senaste veckorna haft ett uppslag i tidningen under rubriken ”Valet 2010”. Jag har ställt frågor till journalister på Barometern varför inte SD för vara med i de frågepaneler som är med i stort sett dagligen. Svaret är att det bara är de partier som sitter riksdagen som får vara med när det gäller frågor i rikspolitiken. När det gäller landstingspolitiken är det bara de partier som sitter i landstingsfullmäktige. Ett enkelt och bekvämt argument för att hålla SD utanför! Ett argument som snarare hör hemma på dagis och i sandlådan än på länets största tidning.

När det gäller dagens debatt så är det den politiske chefredaktören Ulf ”bärsärk” Wickbom som håller i trådarna. Det kanske är orsaken till att vi utestängs från debatten.

Jag har inte glömt hans ledare i början av maj månad och jag kommer aldrig glömma den heller. Så länge Ulf Wickbom är verksam kommer jag vid lämpliga tillfällen påminna honom om denna ledare. Möjligtvis består utestängning av SD från debatt av rädsla för att jag skall citera från hans pinsamma ledare.


Här är ett litet smakprov.

”Hur tänker du (Jimmie) göra med alla som inte frivilligt utsätter sig för den försvenskningen? Hur mycket betong har ni? Hur många sjöar behövs för att lösa det problemet? Jag tror bara att max 1200 personer får plats på Lillsjöns botten. Dessutom är betongblandarna tillfälligt slut på byggmarknaden.”

Kommentarer överflödiga!

BOTTENNAPP 1

Efter att jag lusläst både lördagens och måndagens Barometern kan jag konstatera att ansvariga på tidningen inte lyckats skriva en enda rad om det mycket grova överfallet och tortyr som David von Arnold utsattes för i Malmö på fredagskvällen. Det fick mig att skriva följande insändare till Barometern under morgonen.

”Barometern mörkar igen

I fredags begicks ett mycket allvarligt brott i Malmö med starka politiske förtecken, ett rent hatbrott. Ännu har jag inte kunnat läsa en enda rad om detta hatbrott i Barometern. Den unge sverigedemokraten som kandiderar för Sverigedemokraterna i Malmö överfölls av två maskerade knivbeväpna män i sin egen lägenhet, som sedan misshandlade och torterade honom i hans hem under 20 minuter. Ett hakkors skars in i pannan med kniv på den unge mannen. Innan dessa båda gärningsmän lämnade lägenheten stal de även hans pengar och dator. I Sveriges Radios nyhetssändningar kallade man det för ”en rispa i ansiktet”.

Detta är det allvarligaste brottet mot någon svensk politiker sedan Anna Lindh mördades. Ändå väljer en hel rad tidningar att mörka detta besinningslösa brott. Jag är förstummad!

Thoralf Alfsson
Sverigedemokrat i Kalmar”

BOTTENNAPP 2

Sverigedemokraterna har köpt annonsplats på Barometerns webbsida som skulle visas från måndag till torsdag. Dock har denna annons varit osynlig under hela måndagen. På Östran däremot ligger vår webbannons uppe hela tiden. 

Frågan är om ansvarige utgivaren Gunilla Sax har klippt till med ett förbud likt det som TV4 utfärdade angående vår valfilm.

BOTTENNAPP 3

UPPDATERING!
Pia Kjaersgaards tal nu med svensk text, se tidigare blogginlägg



Idag var det ingen risk att jag behövde följa Kurt Lundgrens devis att om han inte varit ”förbaskat” två gånger innan klockan elva så gick han och la sig igen, för då var något fel.

Idag på morgonen var jag så upprörd efter att jag surfat runt på diverse tidningars webbsidor och tagit del av hur de följde upp överfallet i Malmö och Pia Kjaersgaards besök i Sverige och hennes tal i Höganäs att jag var tvungen att ta en långpromenad på Öland för att stilla mitt sinne. Se lite bilder från Öland idag efter texten.

Att Sveriges Radio kan kalla det för ”lätt rispa i ansiktet” när verkligheten är att ett hakkors skurits in i pannan är för mig en gåta. Att media så totalt försöker dölja vad som i verkligheten hände är skrämmande och en katastrof för samhället.

När TV4 sedan på lördagskvällen återigen släpper fram EXPO och Daniel Poohl för att svamla om luddiga och otydliga kopplingar till vit-makt rörelsen för ett antal Sverigedemokrater så visar TV4 verkligen sin egen agenda. Man måste givetvis ställa sig frågan hur EXPO fått fram dessa uppgifter. Är det genom inbrott och stölder av datorer? Kom ihåg att de som misshandlade David von Arnold i Malmö även stal hans dator, kommer innehållet i hans dator så småningom dyka upp på Expo:s kontor? Jag bara undrar?

Dagens framsida av Expressen är inte ett dugg bättre. Om dagens opinionssiffror står sig är det Fredrik Reinfeldts förbannade skyldighet att se till att det inte blir kaos i Sverige. Klarar han inte detta efter att det svenska folket sagt sitt är han inte en värdig statsminister, utan han bär ansvaret för att det i så fall skulle bli en parlamentarisk kris i Sverige.

Jag uppmanar statsminister Fredrik Reinfeldt att sluta snacka skit i Expressen och istället uppträda som en värdig statsman!

Jag skrev igår att jag mer och mer anser att Sverigedemokraterna skall inleda en 24-timmars bojkott mot media klockan 20:00 på valdagen, när vallokalerna stänger (ej utländsk media). Helst skulle jag vilja se en landsomfattande bojkott. Det finns dock kanske någon journalist som ändå försökt vara objektiv och inte följt pk-drevet i alla avseenden och då skulle möjligtvis dessa få exklusiv rätt till kommentarer av SD-företrädare under dessa 24-timmar. En riktigt fin och värdefull bonus efter att Sverigedemokraterna kommit in riksdagen och gjort ett kanonval för dessa journalister.

 När det gäller SVT och TV4 är det dock uteslutet.

På SR finns dock Pontus Mattson som skulle kunna komma ifråga enligt min uppfattning. Lokalt i Kalmar län finns inte många kandidater, jag kan bara tänka mig en i skrivande stund.

Frågan är om dessa utsedda skulle våga ta den chansen, då de sannolikt skulle stämplas som SD-vänliga av etablissemanget.

Jag fick faktiskt ett samtal från en journalist idag som läst mitt blogginlägg och som undrade om jag verkligen menade allvar. Han var faktiskt mycket bekymrad över att i så fall bli utestängd från ”det roliga”.

När det gäller SVT som är finansierad med en TV-licens som alla bosatta i Sverige måste betala om man har ett TV-innehav. Undrar just hur många i Rosengård, Rinkeby, Hammarkullen, Vivalla o.s.v. som betalar TV-licens. Kanske ett uppdrag för riksdagens utredningstjänst att kontrollera efter vårt inträde i riksdagen. Att SVT står fast vid sitt beslut att utestänga Sverigedemokraterna från partiledarutfrågning och slutdebatt är inget annat än en stor skandal. Programdirektören Jan Axelssons beslut borde få högsta ”hönset” Eva Hamilton att reagera men så har tyvärr inte skett.

Därför anser jag att Sverigedemokraterna skall verka för att Eva Hamilton sparkas när Sverigedemokraterna träder in i Sveriges riksdag!

Några bilder från min morgonpromenad då ovanstående tankar mognade i mitt huvud. På Öland kan naturupplevelserna komma tätt.







Nu skall jag ta en joggingtur och få en endorfinkick innan det mörknar!

Det blev även ett uppfriskande dopp i Östersjön vid ovanstående strand.

Ja, Pia Kjaersgaard förstås.


Pia K trivdes i Höganäs.                                  Foto Thoralf Alfsson

Är nu hemma från Höganäs och en givande dag där jag träffat en hel rad Sverigedemokrater som läser min blogg. Jag har dessutom fått ett ansikte på flera av er som skriver kommentarer på bloggen. Tack för alla värmande ord.

Jimmie höll ett mycket bra tal som vanligt. Men Jimmie får ursäkta idag var fokus på Pia Kjaersgaard. Frågan var hur hårt hon skulle våga gå fram i sitt tal. Hon började lite försiktigt med att säga att hon inte ville lägga sig i svensk inrikespolitik och då kände jag mig lite besviken. Men det dröjde inte många meningar innan Pia började fyra av en lång kanonad av attacker på det svenska etablissemanget och då speciellt Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, hon sparade inte på krutet.

Tyvärr är det väl så att svensk media kommer mörka hennes tal till 100 procent och den som vill se något av detta får nog vända sina blickar till andra sidan av Öresund. Det kändes som det var fler journalister och TV-team från Danmark än från Sverige på plats i Höganäs.

I Höganäs fick jag höra en del detaljer om överfallet på David von Arnold och då blir jag mycket upprörd. Vilka vidriga personer som utfört detta!

Får vi höra Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu fördöma detta? Troligtvis inte!

Det värsta av allt är att media i Sverige indirekt försvarar dessa personer. TV4 har till och med mage att köra ett förtalsinslag med EXPO som källa och Daniel Poohl i kvällens nyhetssändningar. EXPO står ju uppenbarligen AFA nära. Hur faan kan man arbeta på TV4 och ha gott samvete när man går hem för dagen. Min respekt för journalister sjunker för varje dag som går av valrörelsen.

Jag instämmer i det Jimmie Åkesson tog upp i sitt tal i Höganäs, där han anklagade media för att vara medskyldiga till detta grova brott mot David von Arnold. Genom att hålla dessa våldsverkare bakom ryggen och undanhålla sanningen för allmänheten är de mer än medskyldiga. De har dessutom ett stort ansvar för det inträffade genom åratal av orättvis och odemokratisk nyhetsbevakning.

Ett exempel på vad jag menar med dessa beskyllningar är den artikel som Östran publicerade igår där jag indirekt anklagas för att vara rasist.

Det är just sådana artiklar med osanna påståenden som kan trigga igång attacker av detta slaget mot en helt oskyldig människa, vars enda ”brott” är att inte dela de politiskt korrekta åsikterna.

Är det någon som är förvånad om jag inte känner det minsta respekt för dessa journalister och småpåvar i den lokala pressen. Även om det finns några undantag som ändå tycks försöka men jag hoppas att dessa snart vågar kliva ur garderoben och verkligen ta ställning mot detta åsiktsförtryck.

Några anser att Per Gudmundsson skiljer sig från andra journalister men tyvärr håller jag inte med er. Han skiljer sig endast marginellt från pk-sörjan! Om han gjorde det han borde göra skulle han vara arbetslös innan arbetsdagen var slut. Varför slutade han blogga i april?

Egentligen är det ett under att man inte utvecklar ett hat mot dessa ryggradslösa journalister som hela tiden springer pk-folkets ärenden istället för att vara objektiva i sin yrkesroll. Jag skulle skämmas över att vara journalist idag!

Läs Julia Ceasars söndagskrönika på detta ämne.

Jag blir allt mer övertygad om att svensk massmedia (inte utländsk och då speciellt dansk massmedia) skall bojkottas från 20:00 den 19 september och 24 timmar framåt som en markering på deras sätt att behandla oss Sverigedemokrater.

Sydsvenskan, Sydsvenskan, SvD, DN, Expressen