Thoralf Alfsson

Lurendrejaren Mr Luo             Foto Thoralf Alfsson

I ett av mina första inlägg om Fanerdun på denna blogg den 21 mars 2007 skrev jag med rubriken "Mr Luo en ful fisk".

I mitt inlägg skrev jag bland annat följande

"Utan det här var nog bara början på något som kan sluta i ett totalt fiasko för Kalmar kommun och då främst för kommunalrådet Johan Persson (s) som utnyttjade denna affär maximalt i valrörelsen 2006. Där han utlovade 800 nya jobb till Kalmars innevånare som senare har ökat till 1000 arbetstillfällen.
Jag anser att kommunen bör ta en "time out" med alla sina uppdrag i kinaprojektet tills alla frågetecken angående Fanerduns roll och målsättning klarats upp!"

Tänk så rätt jag hade och tänk om någon lyssnat.  

Idag står Fanerdun på randen till konkurs som antagligen kommer den imorgon eller på måndag. Jag misstänker att det finns en uppgörelse mellan Kalmar kommun och NCC om när företaget skall begära Fanerdun i konkurs. Den 28 november vinner kommunfullmäktiges beslut i fullmäktige om markbyte laga kraft och NCC har säkert lovat att inte begära Fanerdun i konkurs före detta datumet men nu har ju vi Sverigedemokrater lämnat in en överklagan vilket gör att spelplanen förändrats och frågan är om NCC kan vänta längre.

Kalmars kommunalråd Johan Persson (s) har vid flera tillfällen sagt "att han inte kan förstå hur någon kan strunta i något som man lagt ner hundratals miljoner kronor på". Det är inte alls så svårt när det handlar om andras pengar.

Senaste gången jag hörde Johan Persson säga detta var i kommunfullmäktige den 24 november. Jag passade då på att fråga Johan P hur han kommit fram till denna siffra. Svaret blev givetvis inte så detaljerat utan bara en liten uppräkning på olika saker som borde ha kostat en del pengar. Några exempel från uppräkningen var byggmaterial som tegelstenar, stålbalkar, markköp, kinesiska arbetare, investerarnas resor till Kalmar, lokala entreprenörer som anlitats och marknadsföring. Med andra ord är det bara Johan Perssons egna uppskattningar av kostnaderna men inga fakta.

Vad fick t.ex. dessa kinesiska arbetare ut i lön i verkligheten? Inte var det de 27 000 kronor/månad som facket krävde.
Det må så vara att tegelhögarna är stora men vad kostade de i Kina.

Hur ser verkligheten i själva verket ut?

Enligt uppgifter i media från bland annat Dagens Industri som granskat Fanerdun har företaget skulder på ca 50 miljoner kronor i Sverige. Av dessa skulder är ca 18 miljoner kända och består i skulder till Kalmar kommun 6,4 miljoner kronor och NCC ca 11,5 miljoner kronor. Vilka övriga företag som har fodringar har ännu inte läckt ut. Ett företag som med stor säkerhet har stora fodringar på Fanerdun är Swerock som levererat stora mängder betong till bygget vid Snurrom. När briserar den bomben?

En annan uppgift som angetts i media vid flera tillfällen är att ca 60st investerare i Kina gått på Mr Luos locktoner om uppehållstillstånd i Sverige och investerat ca 3 miljoner kronor var i projektet.

De kinesiska investerarna kan alltså i värsta fall betalat in ca 180 miljoner kronor till Fanerdun och Mr Luo.

Om man ovanpå detta lägger skulder på ca 50 miljoner så kan alltså Mr Luo ha spenderat ca 230 miljoner kronor utan att behöva sätta in en enda egen krona i projektet. Det kan utan tvivel betraktas som århundradets största bedrägeri i Kalmar och till på köpet har Kalmar kommun varit med och marknadsfört detta bedrägeri.

Det blir i slutändan alla de kinesiska investerarna, de svenska entreprenörerna och Kalmar kommun som kommer att få stå för kostnaderna.

Att sedan Johan Persson kan påstå att det varit en bra affär för Kalmar kommun är för mig en fullständigt obegriplig gåta.
Vi har inte sett slutnotan för Kalmar kommun och det kan dröja flera år innan vi kommit till sista raden.

Den nye kinesen Mr Ren som omnämns som en eventuell räddare och som skulle kunna tänka sig ta över projektet är tydligen inte heller något att lita på. Han kräver visum och uppehållstillstånd för att ta över projektet, det säger allt om hur seriös den mannen är.

Min egen uppfattning är att Mr Rens uppgift är att rädda så mycket som möjligt av de kinesiska investerarnas pengar. Han är inte det minsta intresserad av att driva projektet vidare om inte investerarna kan få uppehållstillstånd och återbäring på sina misslyckade investeringar. Den som tror att Mr Ren skulle vara någon frälsare har inte lyckats öppna ögonen ännu utan blundar tydligen fortfarande för verkligheten.

Jag har också fått en lista på ca 150 studiebesök som gjorts angående kinaprojektet. Det är både besökare till Kalmar och kommunala tjänstemän som rest land och rike runt och presenterat projektet.

Här kommer ett litet smakprov från denna lista



Det har blivit många middagar och resor för vissa kommunala tjänstemän. Frågan är hur dessa kostnader bokförts av Kalmar kommun.