Thoralf Alfsson

När jag nu ännu en gång blev polisanmäld av någon politiskt korrekt individ kom jag att tänka på en ledare som skrevs i Motala & Vadstena Tidning efter att jag dömts för förtal av en aktiv kommunist i Skåne. Jag har inte tidigare länkat till ledaren som till vissa delar är ganska bra då den ifrågasätter domen vid Malmö Tingsrätt. Men för att skribenten inte skall förknippas med SD har han kryddat med lite annat också men det förlåter jag honom/henne för.

"Det kanske mest intressanta i sammanhanget är ändå att det är enligt domstolen är irrelevant om det som Alfsson skrev är sant eller inte. Det är inget nytt inom svenskt rättsväsende, men likväl värt att fundera kring.
”Det saknar betydelse för uppsåtet om uppgiften är riktig” skriver Malmö tingsrätt, som också säger att ”frågan om sanningshalten i uppgifterna prövas endast om det varit försvarligt att sprida dem”. Är det på detta sätt vi vill ha det, rent juridiskt? Vad är viktigast i sammanhanget, individens roll eller sanningen?"

Med tanke på dagens polisanmälan tänkte jag att fler kanske kan få ta del av ledaren med rubriken ”Vem får egentligen leken tåla?” Idag tänker jag framförallt på den sista meningen i ledaren som lyder.

”Även om sanningen svider, så ska den i grundläget få gå främst i ledet.”

Egentligen hade jag tänkt fortsätta att skriva om klimatlogikerna idag men polisanmälan kom emellan.

En av de som kontaktat mig på senaste tiden är Sture Åström. Han har nyligen haft en debattartikel införd i Piteåtidning. Här kommer några delar från artikeln.

”Den generation som växer upp nu kommer att uppleva en värld där "den accelererande globala uppvärmningen" avslöjas som seklets största bluff. Det är faktiskt så att de senaste 13 åren har ingen uppvärmning skett. Den accelererar inte. Den har stannat. Data hittar man genom att googla på "not risen 13 years". Den hypotes om koldioxidens värmande effekt, som FN:s klimatpanel IPCC drivit under mer än 20 år, men ändå inte lyckats bevisa, är i grunden falsk.

Koldioxid är en växthusgas, vars effekt ger ett litet bidrag till att vi har ett behagligt klimat. Det allra största bidraget ger emellertid vattenångan, särskilt i form av moln. Man behöver bara minnas när solen gick i moln på badstranden och jämföra en stjärnklar natt med en mulen, för att bli övertygad om det.

Koldioxidens fysikaliska egenskaper är kända sedan hundra år. Den reagerar bara inom ett par smala spektralband av värmestrålningen. Där finns en begränsad mängd energi. Redan vid en halt av 100 ppm i atmosfären har gasen absorberat 90 procent av den energi som finns där. Vid dagens 400 ppm gör en ytterligare ökad halt ingen mätbar skillnad.

Man behöver bara lite sunt förnuft för att förstå hur obefogad paniken är. Jordens temperatur har stigit hela tiden sedan den "Lilla istiden" på 1600-talet, då Karl X tågade över Bälten och erövrade Skåne och Halland. Under de första 200 åren därefter brände människan inget kol att tala om. Temperaturen steg ändå. Det var alltså inte koldioxiden som drev uppvärmningen. Det gjorde solen.

Nu finns direkta mätningar, som visar hur solen påverkar vår temperatur. Den får ibland utbrott, som slungar ut stora mängder materia och därmed stärker sitt magnetiska fält runt jorden. Då styrs den kosmiska strålningens laddade partiklar förbi jorden i ökad utsträckning. Den kosmiska strålningens intensitet på jorden minskar plötsligt. Det blir färre kollisioner mellan de kosmiska partiklarna och luftens molekyler. Enligt en teori av dansken Henrik Svensmark skapar dessa kollisioner kondensationskärnor, som vattenångan behöver för att bilda moln. Med färre kosmiska partiklar får vi färre moln och det blir varmare.

Solen får sådana utbrott då och då. Nu har en grupp forskare sammanställt data från många sådana tillfällen, då den kosmiska strålningens nivå plötsligt minskat. Ett par dagar senare har temperaturen på 184 mätstationer på norra halvklotet stigit en halv grad. Rapporten därom finner man på: "forbush plus cosmic plus serb". Detta innebär en övertygande bekräftelse på Svensmarks teori. Det är alltså direkta mätningar utan sådana verklighetsfrämmande datorsimuleringar som IPCC byggt sina skräckscenarier på.

Jag kan tillägga en världshistorisk sensation: För första gången på 350 år har solen inte haft några solfläckar alls på en hel månad. Sådana sensationer uppfattar inte TT. Nuvarande solfläckscykel är längre och svagare än normalt, vilket även gällde på 1600-talet.

Detta gör det mycket sannolikt att vi nu får ett par kalla decennier. Vi står ingalunda på randen till någon värmekatastrof. Möjligen på randen tíll en "Liten istid". Det kan inga politiker göra något åt. Det bestämmer solen.”

Den som lever får se men jag har mina tvivel på att koldioxiden är den stora boven. Det kan mycket väl vara seklets största "vetenskapsbluff" men historien är ju helt full av dessa så det är väl ingen sensation.

Jag gissar att Stebbings allmänna lag om offentliga projekt även kan gälla IPCC ;-)