Thoralf Alfsson

För inte så länge sedan träffade jag författaren Anders Johansson och journalisten Kurt Lundgren utanför vår lilla kvartersbutik på Ängö i Kalmar. Anders var ute på kvällspromenad med sin hund Ruffso (tror jag den heter) och Kurt och jag hade ärenden i butiken. Det samtal som vi sedan hade utanför på butiken kan betecknas som allt annat än pk och det känns väldigt tråkigt att veta att det inte kommer att återupprepas. Anders Johansson har skrivit några rader om Kurt Lundgren som redan funnits på några bloggar på nätet men det är säkert en och annan som missat den ändå. Så här kommer Anders Johanssons tänkvärda ord även på min blogg.

Östra Ölands fria horisont

Ett av de största brotten mot god sed och mot gällande normer är att säga som det är, att skriva rakt på sak, en klar och tydlig prosa och bortse från koderna inom journalistiken och det intellektuella samhället. Alla som har avvikande åsikter vet att de i dag måste maskera sina känslor och uppfattningar i ett ogenomträngligt, fördöljande språk. Eufemismer, försiktiga allusioner, vaga symboler, det är de verbala redskap den får nöja sig med som vill delta i den svenska samhällsdebatten och inte äger de politiskt korrekta åsikterna.

Den som inte vill det får nöja sig med enstaka magasin, eller mest troligt, bloggande; lyckligtvis en ännu obeskuren källa till fri debatt. Det är klart att bloggandet måste stöta alla vaksamma åsiktspoliser, alla självutnämnda censorer.

I tredje världens diktaturer, vänster eller höger, riskerar en person med självständiga åsikter att bli mördad. Dit har vi ännu inte riktigt hunnit i Sverige men hot förekommer, inte minst mot politiker på de politiska bloggarna. En som råkat ut för det, på bruten svenska, är Tobias Billström.

Är Kafka en intuitiv profet som siade om vad som komma skulle?

I dag förefaller den sorgset blickande ironikern från Prag att vara just en sådan.

Men mörkläggandet och tummandet på sanningen, den fega tystnaden har ett högt pris.

Den nyligen döde journalisten Kurt Lundgren i Kalmar visste allt detta. På den lokala scenen var hans forum två mindre landsortstidningar, Ölandsbladet och Kalmar Läns Tidning. Men på sin blogg nådde han ut över hela riket. Han var, varken mer eller mindre, en motståndsman bland alla medlöpare.

När jag nu skrivit detta går jag in på hans blogg med den frimodiga rubriken: Östra Ölands fria horisont.

Detta var hans metafor för frihet: ett öppet landskap som försvinner ut mot havet, ett folk han respekterade och tyckte om.

Kurt Lundgren hade ungefär lika många läsare som den stora tidningen Dagens Nyheter. Så här kunde det låta i klartext, när Kurt Lundgren kommenterar tv-programmet Debatt med Janne Josefsson: "Hur man under en timme kan diskutera Israels ingripande i Ghaza utan att nämna orsaken - 10 000 raketer från terrorligan Hamas som ramlat ner över civila israeler - det begriper jag inte. Men tanken är denna: Israel är den enda staten på jorden som inte får försvara sig när den blir anfallen, och om den gör det, ja då är det judarnas fel var de än bor i världen och om de så levt i Sverige sedan 1700-talet - det hjälper inte, genom sin ras är de skyldiga till det som sker."

Kurt Lundgren citerar Ilmar Reepalu apropå tennismatchen i Malmö: Detta är inte en tennismatch vilken som helst, det är en match mot staten Israel.

Det är ett sanslöst påstående av ett kommunalråd och Lundgren kommenterar detta med att Reepalu måste ta hänsyn till demografiska fakta i sin stad. Av Malmös 287 000 invånare är 50 000 muslimer, 30 000 är av arabiskt ursprung och det mest vanliga pojknamnet i Malmö är Muhammed.

Kurt Lundgren är inte den som förtiger uppfattningar från vilket håll de än kommer. Han konstaterar att cyberrymden nu begåvats med en direkt antisemitisk blogg på svenska och citerar från denna: "Personligen tror jag, precis som den iranske presidenten, att Israel kommer att försvinna som stat. Jag kanske inte får uppleva det själv, men det vore det enda korrekta."

I en anda av frihet och öppenhet har Kurt Lundgren redigerat sin blogg; de flesta dagstidningar skulle ha mycket att lära genom att studera den. Jag har många gånger häpnat över hans insikter och kunskaper inom vida fält - och över hans totalt okorrumperade känsla för sanningssökandet. Men någon besserwisser var han sannerligen inte. Så här kan det låta: De åsikter som framförs på denna blogg baseras på ett tänkande som kan beskrivas som sanningen, men inte själva sanningen med stort S, utan man kan säga att det lutar åt det hållet, mer eller mindre i varierande grad...; jag förstår inte själv vad jag menar men det är det säkert någon annan som gör."

Ja, förbanne mig, det gör jag. Det är roligt och briljant och tar fram essensen i det svåra letande efter vad som är rimligt.

Här skulle jag vilja fortsätta att citera det ymnighetshorn som Kurt Lundgrens blogg är. Men jag får nöja mig med att konstatera att den svenska journalistiken har lidit ett mycket svårt avbräck med hans bortgång.

Jag tror att jag fullföljer Kurt Lundgrens tankegång i fråga om judarna om jag säger följande. Tyska judar var övertygade om att deras situation före andra världskrigets utbrott skulle förbättras om de bara väntade. De var införlivade i det tyska samhället och betraktade sig som goda medborgare. De intellektuella, vars uppgift det är att hålla vakt, gömde sig eller flydde landet. Majoriteten dolde sitt ansikte för att överleva i Tyskland.

En sådan situation upplever vi i dagens Sverige. Majoriteten av mediakåren förhåller sig politiskt korrekt. Detta är också det främsta skälet till att Kurt Lundgrens blogg hade lika många läsare som Dagens Nyheter. De har nu mist ett andligt vattenhål.

Jag tror att Kurt Lundgren skulle ha fortsatt att vara en motståndsman vad som än hände. Han var fullkomligt orädd och erkände ingen annan husbonde än sanningssökandet.

De journalister som nu av politiska, ideologiska eller andra skäl väjer för sanningen är ytterst farliga eftersom deras medlöperi på sikt leder till att konflikten trappas upp. Det lilla landet Israel är omgivet av fiender och i Europa finns inte många pålitliga vänner bland nationerna, allra minst Sverige. Det är mycket möjligt att den rasistiska bloggaren som citeras av Kurt Lundgren får rätt. Men vi kan vara alldeles övertygade om att det hjältemodiga Israel kommer att kämpa med alla tills buds stående medel, inklusive atomvapen, för att försvara sitt territorium och sitt folk. I den kampen kan mycket väl finnas ett embryo till ett nytt världskrig.

Men det är Kurt Lundgren som här ska ha sista ordet och vi återvänder till tennismatchen i Malmö och hans citat av polischefens strategi i denna stad: Det är farligt att ge sig in i en folkhop, därför gör vi ingenting, dagarna efter tittar vi på de filmer som vi spelat in och då kan vi eventuellt lagsöka någon.

Kurt Lundgren kommenterar: svensk dadda-dulta-polis haver talat.

Anders Johansson