Thoralf Alfsson

Många i det här landet vill ju framhäva Sverige som ett väldigt föregångsland när det gäller rättssäkerhet men det är ännu en osanning. I svenska domstolar utdöms skadestånd i väldigt många domar och allmänheten som läser om dessa domar i sin lokaltidning tror säkert att skadestånden trillar in på offrets konto så fort domen vinner laga kraft. MEN SÅ ÄR INTE FALLET.

Idag har vi kunnat läsa om domen mot tre invandrarungdomar som våldtog en minderårig flicka i Landskrona. Hon tilldömdes ett skadestånd på 184 000 kronor av tingsrätten men tyvärr kommer hon troligen aldrig att få se röken av några pengar.

Läs den officiella media versionen.

Läs den inofficiella versionen och mest sanna.

I fredags kväll träffade jag en mamma till en tonåring som för mer än två år sedan blev mycket allvarligt knivhuggen flera gånger i överkroppen av ett invandrargäng när han försökte hjälpa ett par kompisar som höll på att bli nedslagna av detta invandrargäng på 10-15 personer. Ett av knivhuggen var bara en millimeter från att träffa en kroppspulsåder enligt den kirurg som opererade hennes son och det kunde alltså lika gärna slutat med en familjetragedi.

I den efterföljande rättegången dömdes den irakiske invandrarkillen till bland annat närmare 60 000 kronor i skadestånd till hennes son. Domen överklagades till hovrätten där skadeståndet sänktes med ca 20 000 kronor p.g.a. att sonen inte hållit på sin integritet utan försökt hjälpa sina kamrater. Ganska obegripligt i mina ögon! När rättssamhället samtidigt funderar på att göra det straffbart om man inte ingriper om man ser något brott begås.

Sonen drabbades flera månader efter dådet av broskbildningar i magen efter knivhuggen och fick opereras akut ännu en gång.

Idag mer än två år efter domen har familjen fortfarande inte fått ut en enda krona i skadestånd! De har heller inte fått någon ersättning från försäkringsbolag eller försäkringskassan. Utan den ensamstående mamman har fått ta alla kostnader själv.

Visst är Sverige fantastiskt.

Hur kan detta vara möjligt?

Jo, till att börja med struntar invandrarfamiljen att betala något skadestånd och efter ca 5-6 månader går kraven vidare till Kronofogdmyndigheten för indrivning. I det läget har givetvis familjen inga tillgångar allt av värde har placerats hos släkt och vänner så kronofogden kammar noll och inget.

Därmed är det slut på samhällets insats, ett brev till offret att den dömda inte har några tillgångar. Thats it!
Nu är det offrets ansvar att gå vidare och kontakta sitt försäkringsbolag och försöka få ut pengar den vägen men där brukar det också ta stopp i all byråkrati och konflikt mellan offret och den dömdes försäkringsbolag om han nu har något.

Den sista möjligheten är att vända sig till Brottsoffermyndigheten för att få ut ersättning eller skadestånd. Nu handlar det om byråkrati på hög nivå och den stackars ensamstående mamman har inte mycket att säga till om emot dessa byråkrater som tycks ha till sin viktigaste uppgift att spara pengar på myndigheten och till staten. Frågan är om de jobbar på provision på insparade utbetalningar.

Tyvärr är det nog väldigt många som ger upp när det ena obegripliga brevet efter det andra dimper ner i brevlådan från antingen någon myndighet eller försäkringsbolag som försöker skjuta över kostnaden på någon annan.

VISST ÄR SVERIGE FANTASTISKT!

Det finns dock en del andra länder i västvärlden som har ett förnuftigare system där samhället betalar ut skadeståndet så fort en dom vinner laga kraft. Sedan är det samhället som har ansvaret att driva in pengarna från den dömda.

Tänk om Sverige och svenska myndigheter kunde bry sig lika mycket om offret som man gör om brottslingarna.

Med Sverigedemokraterna i riksdagen så lovar jag att vi kommer verka för en förändring angående utbetalningar av skadestånd till brottsoffer.

Den som undrar om den irakiske killen fick något övrigt straff så blev det 100 timmars ungdomstjänst. Eller ca 15-20 timmar/knivhugg.

VISST ÄR SVERIGE FANTASTISKT!