Ett typexempel på Barometerns journalistik från den 26 juli 2011. Om ca två av hundra kommentarer kan betecknas som hatfulla är då bloggen full av hatfulla kommentarer? Det kanske Mats Andersson kan svara på.

För ungefär ett år sedan drog valrörelsen igång på allvar. Det innebar också att förtalskampanjen av Sverigedemokraterna och dess företrädare startades på allvar. Varje morgon när jag hämtade tidningen hade jag en knut i magen och undrade om man kokat soppa på någon spik.

Efter vår valframgång, trots medias smutskastningskampanj, trodde eller hoppades jag att det skulle lugna ner sig lite men ack vad jag bedrog mig. Det blev bara värre! Stämning piskades upp fram till riksdagens öppnande den 4 oktober och kulminerade efter biskopens ”straffpredikan” i Storkyrkan. Jag kände mig vid den tidpunkten mycket låg. Media gjorde verkligen skäl för ”Vi gillar olika”. Det är väl egentligen det som syftas på med Aftonbladets och Jan Helins kampanj ”Vi gillar olika”. Att Sverigedemokraterna i förhållande till andra partier skall behandlas olika. Jan Helin till och med gillar när människor behandlas olika. Det står i skarp kontrast till alla människors lika värde.

Under året har sedan etablissemanget visat detta vid en lång rad av tillfällen som i många fall bara kan beskrivas med ordet mobbing. Detta har även förekommit i riksdagen vid ett flertal gånger och det som är slående är att just det ledamöter som oftast pratar om alla människors lika värde är också de som mobbar mest och oftast.

Det mest graverande exemplet från riksdagen är dock att Sverigedemokraterna inte får ingå i kvittningssystemet. Jag kan bara beteckna detta som den största mobbingen jag någonsin upplevt. Här visar sjuklövern verkligen upp sitt rätta jag och att man fortfarande har ena foten kvar i sandlådan och dessutom inte lever upp till alla människors lika värde.

Vi har fått släpa in ledamöter (Stellan Bojerud) i rullstol till kammaren för att trycka på knappar vid voteringarna. Du kan inte gå på en begravning av en nära anhörig om det är votering just den dagen. Du har inte ens rätt att vara sjuk om det är votering i kammaren. Det här är en av de värsta mobbingkampanjerna som jag varit utsatt för och den bedrivs dessutom i Sverige riksdag. Det är nog bara i Sverige en sådan sak kan förekomma i västvärlden. Tack Fredrik Reinfeldt och tack Håkan Juholt för er medmänsklighet.

Några veckor innan riksdagen tog sommarledigt fick jag en fråga från den kristna tidningen Dagen. Vilken fråga skulle du vilja ställa till Gud? Jag tror alla ledamöter fick samma mail. Svaren på frågorna presenterades i ett nummer som utkom i samband med Almedalsveckan. Min fråga var följande.



En högst relevant fråga som jag gärna skulle vilja få svar på.

Efter det avskyvärda dåden i Norge har återigen etablissemanget visat sitt fula tryne och förtalskampanjen av Sverigedemokraterna fått nytt bränsle och min fråga till Gud blev minst sagt aktuell igen!

Det har varit många som försökt skuldbelägga mig, inte minst Håhan Juholt i Barometern, där journalisten Mats Andersson gärna står till tjänst för detta uppdrag. I riksmedia har kampanjen varit massiv och först ut var ”tempelriddaren” Jan Guillou med beskyllningar i en krönika. Är det någon som massmördaren i Norge kan haft som idol är det möjligtvis Jan Guillous rollfigur tempelriddaren Arn.

”Några satans förbannade islamistiska idioter, vettvillingar eller rena knäppgökar, hade genomfört det som fremskrittspartister och sverigedemokrater önskat mest.”

”Därför att gärningsmannen visade sig vara icke en islamistisk galning, som självsprängaren i Stockholm, utan en galning som hörde hemma politiskt bland sverigedemokrater och fremskrittspartister.”
Jan Guillou i Aftonbladet.

Exemplen på rena förtalsartiklar är många där skribentens enda syfte varit att skuldbelägga invandringskritiska röster och de som inte höjer mångkulturen till skyarna.

”Radikaliseringen av Anders Behring Breivik uppstår inte ur ingenting utan ur en högerradikal miljö med parlamentarisk representation i alla skandinaviska länder. De delar hans syn på islam och på det mångkulturella samhället. De bejakar vanligtvis inte våldsbrott men de har alla, särskilt SD i Sverige, ett förflutet i rörelser som begått allvarliga brott för att nå sina politiska mål.”
PM Nilsson på Newsmill.

”Det framgår snart att den misstänkte massmördarens åsikter är identiska med dem hos ledande sverigedemokrater”
Lisa Bjurwald i Expressen.

Att de stora mediaföretagen släpper fram dessa skribenter och deras osmakliga artiklar bara några dagar efter massmorden i Norge är rent ut sagt bedrövligt. Jan Guillou, PM Nilsson, Lisa Bjurwald och övriga personer som ägnat sig åt detta är bara ute efter att vinna personliga och politiska poäng innan gråten ens har tystnat.

Men det finns även riksdagsledamöter som passat på att ge uttryck för sitt hat och förakt. Samma personer som så innerligt i andra sammanhang pratar om alla människors lika värde. Nymoderaten Lars Beckman är ett utmärkt exempel på detta. Han är minst lika ”duktig” som Jan Guillou. Jag undrar i mitt stilla sinne varför inte personer som Lars Becklund uppmärksammas i media. Uppenbarligen har media två helt olika måttstockar när man bestämmer vem som skall hängas ut och förtalas i TV, radio och tidningar.



"Hela länets riksdagsledamot!" Stor i orden, liten på jorden!

Stellan Bojerud har faktiskt hittat denne moderat och gett ett mycket bra svar. Samtidigt vill jag passa på att gratulera Stellan som nu skall gifta sig med sin M.




Är det underligt att man ibland undrar över om det är värt sitt pris att engagera sig politiskt?

Att ofta gå med en knut i magen på grund av att journalister med flera tycks ha som sin enda uppgift att förtala mig och andra Sverigedemokrater. Jag känner numera alltid ett stort obehag när en journalist ringer och vill ställa frågor. Tyvärr tror jag inte det har några positiva avsikter utan bara är ute efter att göra mig illa. Varför skall jag då samtala med dem.

Det finns en praxis för Sverigedemokrater som innebär att de alltid namnges i media när något som kan framställas som negativt hänt. Men tillhör du sjuklövern så heter det bara att en ”politiker” gjort något galet.

Jag tror aldrig jag och mitt namn har förekommit i media tillsammans med något positivt epitet!
Det säger allt om dagens journalistik och den värld vi lever i som skall präglas av alla människors lika värde.